Fiendeland

  • Svensk titel: Fiendeland
  • Originaltitel: Joyeux Noël
  • Speltid (min): 111
  • Release (Bio): 2006-12-15
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-03-07

Recension - Blu-ray/DVD

Det är julafton 1914. Tyska, franska och skotska trupper sitter på motsvarande sidor i skyttegravskriget och väntar. De är redan krigströtta, och vet tack och lov inte att kriget kommer att vara i fyra år till. En fransk löjtnant längtar efter sin fru som är med barn (hon är i en zon ockuperad av tyskarna och han vet inte var hon är) En ung skotte vars bror har dött skriver käcka brev hem till sin mamma där han låtsas att brodern lever. En tysk operasångare får till sin befälhavares förtret besök av sin vackra kollega och flickvän, miss Sörensen, (Diane Krûger från Troja) som anordnar en musikväll på julafton.

När det vackra paret sjunger ”heliga natt” på julafton stämmer plötsligt skottarna in med sina säckpipor. Det dröjer inte lång tid innan fransmän, tyskar och skottar träffas, dricker, pratar vänligt med varandra. De skålar broderligt och fiender blir vänner. Men att fraternisera med fiender ses inte med blida ögon av deras överordnade...

Fiendeland skildrar en sann händelse; under julen 1914 uppstod en vapenvila då fiendesoldater på flera ställen vid fronten småpratade med varandra, drack och rökte ihop. Första världskrigets soldaters krigströtthet och hat mot krigshetsarna hemma har beskrivits målande i flera romaner, bland annat i Remarques ”På västfronten ingen nytt”.

Av alla meningslösa krig var antagligen första världskriget extra meningslöst om man så kan säga, ett oerhört blodigt resultat av nationalism och kapprustning mellan kolonialstater. ”Jag kände mig närmare de tyska soldaterna än de hemma som skriker döda tyskarna, samtidigt som de äter i gott” säger den franska löjtnanten då han ska försöka förklara sitt handlande inför sin överordnade, och talar då även för sina män.

Filmens pacifistiska budskap skrivs oss inte på näsan, men visas i många minnesvärda scener som bärs upp av fantastiska skådespelare. Redan inledningen är oerhört otäck; söta småpojkar deklamerar krigshetsande tal framför skoltavlor och pratar om vikten att utrota fienden. En skotsk biskop talar om hur de ska vinna kriget mot tyskarna med guds hjälp. Ett älskande par ligger under täcket och deras ansikten lyses upp av ljusbomber. I nästa scen visas två döda soldater som också ligger sida vid sida som ett par. Trots de dramatiska händelserna är det också en lågmäld film, som kräver total koncentration för att uppfatta alla finesser. Vill man ha en mysig hemmakväll med popcorn ska man alltså inte se den här filmen, men se den någon annan kväll istället.

Extra materialet är ganska omfattande. Vi får se intervjuer med skådespelarna där de talar om regissören Christian Carion, som uppenbarligen brukar gråta av rörelse efter varje tagning. Dessutom finns det en bakom kameran dokumentär om hur filmen gjordes, samt en trailer.

Eleni Schmidt

Kommentarer