Recension - Blu-ray/DVD

En spännande berättelse med goda intentioner, är det snällaste jag kan förmå mig att säga om detta SVT-spektakel utan självdistans. En del av barnen gör också en god insats och jag vill särskilt lyfta Felice Jankells (”Percy, Buffalo Bill & jag”) gestaltning av Ester som en högoddsare med utdelning. Tyvärr har hon sin börd emot sig, då hon är dotter till Thorsten Flink och Annika Jankell, men trots detta grymma öde (inte att de skulle vara dåliga föräldrar, det har jag ingen aning om, men för att de båda är kända personer och hennes egna prestation därför riskerar att ifrågasättas) verkar det vara en pigg och vaken tjej med en lysande framtid framför sig om hon väljer att bli skådespelare.

Tim är en väktare av portarna mellan världarna. Han har träffat Harald (Björn Gustavsson, ”Emil i Lönneberga”, ”Jönssonligan och Dynamitharry” m.fl) på 50-talet och blivit god vän. Tim är över 200 år gammal men är fortfarande ett litet barn. Tims lärare från Den flytande ön, Alexander, är försvunnen och dödförklarad och nu är det Tims Jordpolare Harald som försvinner. Harald är dessutom morfar till Ester och hon är övertygad om att hans avskedsbrev inte är ett självmordsbrev utan hon tolkar det ordagrant: att han rest till en bättre värld. Tyvärr tog han med sig Världarnas bok som tillhör väktaren Tim och som behövs för att kunna veta var och när en port ska öppnas. Samtidigt sitter Hamid, Sophie och Klara i gruppterapi på BUP, hos en knäpp psykolog som ger dem kakor och förbjuder dem att kalla varandra lögnare. Dessa barns föräldrar har tagit dit ungarna för att de har så livlig fantasi. Då fångas Tim och eftersom hans historia inte är trovärdig i Polisens (Samuel Fröler) ögon så sätts han också i terapigruppen där även polisens dotter Sophie ingår. Rörigt? Ja, det tycker jag, men det är bara början.

Tyvärr är detta bara en extremt tunn och blek kopia av Narniakonceptet, med inslag av ”Stargate” och ”Tillbaka till framtiden” genom ett filter av ”Days of our lives”(riktigt sur långkörarsåpopera på 3:an eller 5:an), vilket i och för sig skulle kunna båda gott, men bara faller totalt platt eftersom man inte lagt ner mer än högst fem minuter på att öva scenerna innan kameran slagits på. Vilket är oerhört synd. För om dialogen gjorts lite mjukare och mera levande hade detta kunnat vara riktigt bra underhållning för 8 – 12 åringar. Nu duger det inte ens som bakfyllemedicin åt mig. En gammal bitter gubbe är vad jag känner mig som. Dessutom är denna produktion ännu en Stockholshybrisproduktion. Varför i hela fridens namn skulle alla portar till främmande världar finnas i Stockholm? Är det trovärdigt att en helsvensk kille spelar förortsblatte och som slänger sig med uttryck som ”Sho bre!”? Jag blir så trött.

Det är en imponerande ensemble av fantastiskt duktiga, renommerade och intrigitetstrygga skådespelare. Vad i hela fridens namn gör de i denna totala kalkonserie? Den enda som egentligen gör ett riktigt hedervärt jobb (om man nu kan tala om det i denna produktion) är Björn Andrésen Alexander som vuxen). Lite kul kuriosa är att det är samme Björn Andrésen som spelar den unge pojken som kompositören och tillika homopedofilen tänder på i filmatiseringen av Thomas Manns bok "Döden i Venedig" från 1970. Men han känns som att han hoppat in för Thorsten Flink på ett sent stadium och rippar Flinks stil rakt av. Det jag då kommer att tänka på är att han vore perfekt att gestalta Flink i den självbiografiska filmen ”Thorsten – ett kosmos, en hårding” (som vem som helst kan ta patent på och skriva manus till nu när jag släppt idén).

Man kan summera det hela så här: Hade detta varit en avancerad storyboard, en förproduktion så hade det förebådat en imponerande svensk TV-serie. Nu är det inte så. Eländet är till och med släppt på DVD. Köp inte. Se inte. Glöm! Svag 1:a och det är Felice Jankell, Björn Andrésen och det korta med intensiva inhoppet av Björn Kjellman som väger upp från minus fem till strax över vattenytan. Ska väl sägas också att effektbyrån gjort ett gediget arbete, men som presenteras taffligt av resten av teamet.

Mattias Svensson