Recension - Blu-ray/DVD

Nomi Malone har precis liftat till Las Vegas, där hon ska uppfylla sin dröm och bli en uppskattad och berömd dansös på de stora scenerna. Det är dock inte så enkelt som hon tror och det dröjer inte länge innan hon tvingas försörja sig som strippa på ett av de sunkigare haken i stan. Hon vägrar dock att ge upp och går på audition efter audition, oftast utan resultat. Men när hon väl får chansen att arbeta som inhoppare åt Cristal Connors, den största stjärnan i Vegas, tar hon för sig ordentligt. Ingenting kan stoppa Nomi från att nå toppen, ingenting...

Det känns inte som någon större idé att gå in mer på handlingen i filmen då jag antar att de flesta redan sett den. Jag såg den själv för ca 10 år sedan och jag erkänner att jag inte var helt förtjust över att behöva se eländet igen. Men faktum är att den här gången var jag förberedd på vad som komma skulle och jag kunde luta mig tillbaka och skratta åt filmen. Ja, faktiskt njuta av den. För bakom en fasad av hemska repliker och uselt agerande och högvis med klyschor finns det en väldigt underhållande film. Det är dessutom kul att se vad de mer rutinerade skådespelarna (t ex Robert Davi och Alan Rachins) gör med sina roller, det märks att de spelar över på exakt rätt sätt och har skoj med materialet. Gina Gershon, som spelar Cristal Connors, är en skådespelerska jag varit fascinerad av första gången jag såg henne (kan ha varit ”Red Heat”, mot Schwarzenegger) och hon levererar alltid, oavsett den övriga kvaliteten på filmen. Jag är däremot inte lika övertygad om Elizabeth Berkley som spelar Nomi Malone. Antingen är hon västvärldens absolut sämsta skådespelerska, totalt befriad från allt vad talang heter, eller så är hon helt genial. Hon framställer Nomi som en helt osympatisk, tjatig, gnällig, barnslig, korkad, hemsk människa och det funkar verkligen. Man kan vara hur mycket mot våld som helst, det rycker ändå i näven efter att få ge henne en rejäl örfil!

”Showgirls” floppade duktigt på biograferna vid sin premiär men har sedan dess spelat in sina pengar flera gånger om. Av någon anledning blev den först en kultfilm på nattbiograferna för att sedan få sitt riktiga genombrott på hemmamarknaden (VHS & DVD). Efter att ha sett om den kan jag förstå varför. Precis som Transformers är den här filmen ”more than meets the eye”...

Fredrik Liljegren, chefredaktör