Illusionist, The

  • Svensk titel: Illusionist, The
  • Originaltitel: The Illusionist
  • Speltid (min): 110
  • Release (Bio): 2007-04-27
  • Tagline: Nothing is what it seems

Recension - Bio

Varför gjordes den här filmen? Varför har tre väldigt rutinerade och duktiga skådespelare valt att göra den här filmen? Varför har kritikerna hyllat den här filmen? Om du har svaret på ovanstående frågor så får du gärna höra av dig.

"The Illusionist" är en film regisserad av Neil Burger som tidigare gjort "Interview with an assassin". Filmen baseras på Steven Millhausers korta berättelse "Eisenheim the illusionist".

Edvard Norton är en av mina absoluta favoritskådespelare, om inte den främsta. Jag har tyckt om hans rolltolkningar och val av filmer sedan en lång tid tillbaka. Ända tills han valde att göra "The Italian Job" så var han till större delen ofelbar i mina ögon. En person som valde kvalite framför pengar. Jag vill fortsätta tro på den illusionen och tänker göra det tills jag blivit helt motbevisad. "The Illusionist" är ett steg i den riktningen tyvärr.

Edvard Norton spelar Eisenheim, en magiker som ägnat hela livet åt att lära sig underhålla en publik genom trolleri och mysteri. Han har blivit så pass duktig att många är övertygade om att det han gör inte har någon logisk förklaring utan rentav är oförklarliga trollkonster.

Sen lägger vi till en elak prins, en vacker barndomskärlek som nu ska gifta sig med prinsen och en kommissarie som inte riktigt vet vem han ska tro på. Lägg därtill att allting tydligen utspelar sig i Wien vilket gör att alla är tvugna att bryta på ett oroväckande jobbigt sätt. Bortsett från ett par häftiga trick (som egentligen inte är så häftiga) så är det väldigt lite som är nytt och vi har sett det här otaliga gånger förr.

Kan vi då förvänta oss att bli överraskade och få uppleva en vändning som gör de två timmarna i biosalongen till väl investerad tid. Nope! Det hela är otroligt förutsägbart och helt ärligt talat så förstår jag inte hur manusförfattare, regissör och producenten har tänkt. (Mer än att ha tre starka affischnamn).

Jessica Biel, Paul Giamatti och Edvard Norton gör väl sällan dåliga insatser men med ett tunnt manus och en regissör som väljer fel förmedlingssätt så tenderar även de att uppfattas som relativt bleka.

Fotot är en annan sak som stör. Fotografer använder sig ofta av en suddig effekt på enstaka foton när man vill skapa en sagolik känsla. Det funkar bra på enskilda foton och i drömscenarior på film. Men det kan också bli för mycket – som här. Tempot håller sig på medelfart filmen igenom och även om du inte somnar så är det knappast något som piggar upp.

Om man ska säga något positivt så är det enda som imponerar kostym och rekvisita.

Så varför gjordes den här filmen och varför blev den inte så bra som alla kritiker säger? Och varför säger alla kritiker att den är bra när den inte är det?

Daniel Johansson, chefredaktör

Kommentarer