Recension - Bio

Det var länge sedan jag skrattade så mycket under en film. Ibland blir
jag rädd att störa de andra i salongen, men jag behöver inte oroa mig;
de andra har lika kul som jag.
Kristoffer är en arbetslös skådespelare med en oändlig fascination
inför Gambini, en obskyr italiensk dramatiker. För att hedra honom har han alltid en sotfläck i pannan när han ska agera. Så får
han ett ovanligt jobb. Rawn, ägaren och chefen för ett IT företag, behöver en
direktör. Rawn har aldrig känt sig som en direktör, trots att han är
det, och har alltså hittat på en direktör. Dessutom är det lättare att genomföra impopulära beslut när den ansvarige är en direktör i USA. Men när firman ska säljas
(till en folkilsken isländare med klart rasistisk attityd till
danskar) måste förstås "Direktören för det hele" visa sig. Det får bli
Kristoffer, som plötsligt får posera som IT expert. Han får också tillfälle att bekanta sig med de
andra medarbetarna på fiman, intelligenta och kreativa människor
allihop. Samt helgalna.
Lars Von Trier, som gjort fantastiska tragedier som Dogville och thrillers som Riket. Allvarlig konst för hela slanten, ingen
förknippar Lars von Trier komedier. Tanken är lika galen som om Norén
skulle regissera Göta Kanal 3. Men här är alltså, med Triers egna
ord, "en harmlös komedi." Fast harmlöst kanske inte är rätta ordet, nog finns det en sorts moral i komedin; ansvar och moral tas upp. "Absurd" passar bättre. Ibland kommer man att tänka på "the office", särskilt när Rawn, den skäggie ägaren som desperat vill bli omtyckt, är i bild. Han är fantastisk, men det är bara en av de undérbara karaktärer, Gorm, (Casper Christensen) den hetlervrade valrossliknande isländska affärsmannen är också oerhört rolig. Jens Albinus (Idioterna) är svår att glömma som gravallvarliga skådespelare med stort hjärta. Tveklöst en av de roligaste filmerna i år.

Eleni Schmidt