Recension - Blu-ray/DVD

Takashi Miike har placerat sig själv på kartan över världens galnaste filmregissörer. Givetvis finns det obskyrare film på undergroundmarknaden, men det finns nog ingen virrpanna som har så pass många efterföljare, och som bara spottar ur sig bisarrheter på ett löpande band, som faktiskt ses och uppskattas av publiken!

Ett par regissörer tillfrågades för bidrag till en serie kärleksfilmer. Det rörde sig om lågbudgetproduktioner, filmade på DV. Takashi Miike tackar gladligen ja, och levererar sedan “Visitor Q”. Om du trodde att Wes Anderson gjorde dysfunktionella familjer till en folkkär genre, så är Takashi Miike mannen som bryter ned allt med en enda film.

Visa den här på biograferna i Sverige så skulle vi kastas tillbaka till Studio S och videovåldsdiskussionerna på 80-talet.

Filmen sparkas igång och vi blir bekanta med en far och hans dotter. Han gör en dokumentär om japanska ungdomen, hon har rymt hemifrån och försörjer sig som prostituerad. I dokumentärt syfte har han sex med henne, med kameran i högsta hugg, men blir efteråt retad av dottern för sin tidiga utlösning.

Sonen i familjen blir mobbad, bland annat i form av fyrverkerier som skjuts in i huset av retstickorna. Han blir givetvis frustrerad, och lugnet efter stormen firas genom att han misshandlar sin mor, som i sin tur dämpar sorgerna med sitt heroinmissbruk.

Tenenbaums kan se sig övermannade av familjen Yamazaki och Miike ser ut att överträffa sig själv i sjukheter, men så dyker främlingen upp. Visitor Q, som genom att vara galnare än galenskapen själv blir en slags frälsningsgestalt för familjen.

Den här filmen har allt som kan önskas från en Takashi Miike. Misshandel, incest, nekrofili, avföring, bröstmjölkning… Ja, “Visitor Q” har allt plus det där lilla extra. Jag kanske borde avsluta med en varning för känsliga tittare?

Sebastian Lindvall