Recension - Blu-ray/DVD

Det här är något så ovanligt som en japansk skräckfilm som inte är särdeles läskig, men däremot har en handling som engagerar och verkar på ett djupare plan. Jag har inte sett ettan och tvåan i trilogin så jag kan inte göra några jämförelser med föregångarna. Dock står denna film alldeles utmärkt på egna ben.

Innan förtexterna rullar in så får vi hela upptakten till filmen. Kameran fokuserar i närbild på en tupp och panorerar sedan mot en flicka som står i mörkret och tittar på hönsen genom gallret på en hönsbur. Filmen klipper till en flashback där flickan blir mobbad och slagen av klasskamrater. På nytt ser vi flickan vid hönsburen som öppnar dörren och släpper ut hönsen. I nästa klipp är hon på nytt i klasskamraternas våld. De stänger in henne på toaletten och häller hinkar med vatten över henne. När kameran klipper tillbaka böjer sig flickan ner och tar varsamt upp tuppen. En spöklik ljudmatta läggs på och i bakgrunden ser vi någonting hänga. Kameran fokuserar och konturerna på en flicka som hänger i en snara växer fram. En liten enkel melodi med metalliskt ljud, som spelad på xylofon, läggs på och flickan med tuppen vänder sig sakta om. Hon ser kroppen i snaran och sedan en mobiltelefon som ligger på marken. Det är denna som ger ifrån sig den illavarslande melodin och meddelandet som dyker upp på skärmen är minst lika illavarslande: Vidarebefordra eller dö.

I grunden handlar denna film om en flicka, Asuka, som blivit så mobbad att hon inte längre vill leva och hur hon låter en ond ande, Mimiko, hämnas henne genom att via meddelanden styra klasskamraternas öden mot döden. Det är ett upplägg som fungerar. För inför valet att kunna vidarebefordra för att undkomma sin egen död gestaltas människans primitiva överlevnadsstrategier. Filmen behandlar också ämnen grundläggande för människan såsom soning och förlåtelse.

Problem i denna film är framförallt skådespeleriet. Huvudrollsinnehavarna spelar trovärdigt och fungerar bra tillsammans, men de mindre rollerna blir väldigt flamsiga och barnsliga i sin framtoning. Vilket blir en av orsakerna till att filmen inte blir så skrämmande som den mycket väl hade kunnat vara. Regin lyckas inte heller riktigt här att pressa fram det bästa av manuset. Skrikande och puckade tonåringar förtar alltför mycket av den spänning som byggs upp inledningsvis.

Dock är fotot i kombination med ljussättning ofta mycket poetiskt och bidrar till den suggestiva, spöklika stämningen som trots allt infinner sig ibland. Därtill är de koreanska miljöbilderna – eleverna är på skolresa i Korea när dödshoten uppkommer – riktigt lockande. Stadsbilder på skyskrapor och myllrande folkliv.

Lite svårt har jag att betygssätta filmen. Men de som förväntar sig en japansk skräckis lär bli besvikna och det är trots allt som sådan filmen marknadsförs. Så det blir inte mer än en tvåa, men det är en klart sevärd tvåa framförallt för det fina fotoarbetet och ett i grunden bra manus.

Anna Keijer