Recension - Blu-ray/DVD

Tati’s Parade utspelar sig på scen, bland publik, i garderoben och bakom scen på Cirkus i Stockholm. Inspelningsåret är 1974. Platsen och året bidrar båda till nöjet att se denna film. Dels den svenska anknytningen och dels det hysteriskt utsvängda byxbenens tidsålder med glansiga blusar och skjortor som smiter åt. Det blir ett tidsdokument lika mycket som cirkus med Tati.

Men ovan är bonus, för framförallt är detta cirkus. Och även för en person som mig, som aldrig har varit särdeles svag för den typen av artisteri, så är det här riktigt rolig underhållning. Akrobatkonster av högsta kvalitet och en fantastiskt rolig Tati. Jag visste inte riktigt att han var så här pass kul.

Det är definitivt ett lagarbete bakom denna uppsättning. Professionellt arbete hela vägen igenom, från enskilda nummer till helhet i rekvisita men även som filmiskt dokument. Det är lite svårt att klassificera den här filmen. En dokumentär är det inte, eftersom det som utspelas bakom scen mycket medvetet är gjort för filmen och ej endast för publiken på plats, samtidigt känns den väldigt dokumentär i sitt berättande. Den handlar bara om att gå på cirkus, ha roligt åt det som händer på scen, och att älska sitt jobb som akrobatör.

Tati gör några helt fantastiska nummer. Han är begåvad med en gummikropp som bland annat lyckas med konststycket att härma en tennispelares servande och kämpande vid baslinjen i en nästan plågsamt långsam slow-motion. Suveränt kul!

Publiken deltar även den med små mer eller mindre medvetna lustigheter. En äldre man envisas med att försöka rida barbacka på en häst i manegen. Trots att Tati frågat efter mer ”sportiga herrar”. Hans fru uppskattar inte tilltaget, men det gör publiken.

Filmen avslutas med att två barn ur publiken går upp bakom scen bland all rekvisita och börjar leka med sakerna när cirkusen är över. Föräldrarna sitter nedsjunkna i stolarna ensamma kvar i publiken. Det är rörande och roligt och rör vid filmens budskap. Tati vill få oss vuxna att se leken i allvaret. Det är inte så stor skillnad mellan barns lek och vuxnas göromål. Det är bara det att vi så ofta tenderar att glömma bort det.

Tati’s parade är ingen måste-film. Men den är en verkligt njutbar parantes, och är du redan sedan tidigare svag för Tati så ska du inte missa den här.

Anna Keijer