Recension - Blu-ray/DVD

För ungefär tio år sedan spenderade jag en sommarvecka i Ungern. Det var en del av den outsourcingprocess som då pågick och min uppgift var att lära upp personalen där nere hur en viss maskin fungerade och hur man programmerade den. Hur trevlig personalen än var, och hur härligt vädret än var är det ändå inte de minnena jag först kommer att tänka på när någon nämner Ungern. Istället får jag en flashback till den efterföljande veckan, då jag med misstänkt salmonella fick leva på vätskeersättning med syntetisk apelsinsmak och spenderade större delen av min vakna tid på toaletten. Det är Ungern för mig.

Som filmland har Ungern varit en vit fläck på kartan för min del. Därför var det med stort intresse som jag matade in filmen ”Ljuva dagar” i DVD-spelaren. Regissören Kornél Mundroczó anses vara något av ett stjärnskott inom ungersk film och filmen har belönats med bl. a Silverleoparden i Locarno, Fassbinderpriset samt utsetts till bästa film på Europeiska filmfestivalen i Bryssel. Förväntningarna var minst sagt höga.

Sedan är jag inte riktigt säker på vad som hände. ”Ljuva dagar” måste vara den längsta 85-minutersfilmen någonsin och jag blev tvungen att se den tre gånger. Inte för att jag inte hängde med i svängarna, utan för att jag somnade ifrån filmen vid flera tillfällen. Tro mig, det är inget bra betyg…

Filmen handlar om den nyss frigivne kåkfararen Peter som söker sig tillbaka till sin gamla hemstad. Hans syster Marika har utgett sig för att vara gravid under en längre tid i väntan på att den unga Maja ska föda sitt oönskade barn och sälja det för 3000 euro. Givetvis ångrar Maja sig senare och Peter söker upp henne för att… ja, det vete fan.

”Ljuva dagar” är en mörk film, i dubbel bemärkelse. Inte nog med att den är deprimerande och att karaktärerna lever ett hopplöst liv, många av scenerna är så mörka att det knappt går att urskilja vad som händer. Dialogen känns krystad och skådespelarna är överlag totalt ointressant. Det enda undantaget är Orsi Toth som spelar Maja, hon lyckas förmedla sin karaktärs desperation och hopplöshet på ett trovärdigt och gripande sätt. Tyvärr räcker det inte till.

Det är omöjligt för mig att ge den här filmen något annat än en etta i betyg. Kanske är det jag som inte begriper mig på den över huvud taget men faktum kvarstår att jag hellre upplever tidigare nämnda magsjukevecka en gång till än att ser om filmen.

Fredrik Liljegren, chefredaktör