Recension - Blu-ray/DVD

Det bästa med den här filmen är den grundläggande idéen att en stjärnreporter i dödsriket får en ledtråd till vad som kunde ha blivit hans livs scoop. Och det är ju sant. Hur många döda vittnen och offer sitter inte där bland de döda med all information som de levande söker efter.

Sondra, en journaliststuderande, spelad av Scarlett Johansson, söks upp av den döde stjärnreportern Joe Strombell under en föreställning med magikern Sid Waterman (Woody Allen). Sondra kliver som frivillig ur publiken upp på scen för att delta i en av Sids små konster. Hon stiger in i ett skåp, och där dyker Joe upp och talar om för Sondra att hon som blivande journalist måste ta sig an fallet med tarotkortsmördaren, en seriemördare som fortfarande går på fri fot. Joe har i dödsriket nämligen fått nyckeln till fallet och nu lämnar det honom ingen ro.

Någon dag senare söker Sondra upp Sid för att fråga vad det hela handlade om, men han förstår ingenting utan viftar bort hennes berättelse. Plötsligt står dock Joe som livs levande framför dem båda och säger att det är den förmögne lord Lymans stilige son, Peter, som mördat tolv prostituerade brunetter. Ett riktigt scoop i vardande med andra ord. Sondra och Sid finner varandra, tack och lov dock inte som kärlekspartners, i jakten på bindande bevis.

Filmen är framförallt en lättsam komedi. Allen får in några riktigt bra one-liners som jag skrattade ordentligt åt. Jag tänker inte avslöja dem här. Annars framstår mest Allens pladder som en senil gubbes till skillnad från då han förr om åren gestaltade den klassiskt neurotiska karaktärens malande, men ofta väldigt komiska ordvrängningar. Thriller-delen fungerar bra rent plot-mässigt, den är hyfsat spännande med skruv i upplösningen.

Det som däremot inte övertygar mig är relationerna karaktärerna emellan. De känns mest skapade för att föra filmen framåt. Sondras och Sids far-dotter-relation förstår jag mig inte på mer än som just driv för handlingen. Kärleksrelationen som snabbt uppstår mellan Sondra och Peter Lynman känns också bara krystad. Hur kan Sondra ens tänka sig att gå i säng med en förmodad massmördare, och sen därtill bli förälskad. Överhuvudtaget blir filmen lite för fånig i dessa avseenden.

Men som sagt Allen lyckas få in några minnesvärda repliker och det är hyfsat driv i handlingen så en svag trea får filmen trots allt.

Anna Keijer