Inga tårar

  • Speltid (min): 80
  • Release (Blu-ray/DVD): 2006-04-11

Recension - Blu-ray/DVD

"Inga tårar" handlar om yrkesfotografen Magnus, som innan sin far går bort promt vill samla hela sin familj för ett slutgiltigt familjefotografi. Detta visar sig emellertid inte vara alls så enkelt som han föreställt sig, då de mörka familjehemligheterna visar sig rota sig bra mycket djupare än Magnus från början trott. Ju mer han börjar gräva i sitt förflutna, desto fler saker kommer upp till ytan som kanske hade gjort bäst i att förbli bortglömda.

"Inga tårar" är någonting så besynnerligt som en svensk film som inte går upp på bio utan skeppas direkt till dvd. Eller, den passerade i alla fall så obemärkt att åtminstone jag lyckades med att helt missa den. Vid en första anblick så är det svårt att inse hur det gått till, då filmen verkar vara ganska så påkostad, och dessutom dras med en hel del tunga svenska ansikten (Persbrandt, Graffman, Rapaport etc) på sin castlista. Om man kikar lite närmare så kan man dock börja ana sprickorna i den tillsynes så perfekta ytan, och att denna film även om den är ett gediget hantverk, kanske har gjorts ett X antal gånger tidigare.

Ni vet, det är ännu en sån där film där huvudpersonen genom tillbakablickar på sitt liv får reda på saker om sig själv han tidigare inte vetat, bryts ner, tar sig samman och (SPOILER!) vandrar därifrån som en starkare människa. Det känns som man brukar säga; lite gjort, och som att vi kanske inte behöver se det ännu en gång. För hur skickliga skådespelarteamet än må vara, och hur autentisk själva historien än är, så spelar det egentligen ingen roll när det mesta känns slentrianmässigt och föga engagerande. Det blir som titeln redan antyder, inga tårar.

Men helt värdelös är ju inte filmen ändå, den har ju sina stunder. Förutom det nämnda skådespeleriet, så är filmen också ganska så läckert plåtad, utan att för den sakens skull bli vacker. Det är också koolt värre att se Persbrant med en waxmask i fejset porträttera en gammal man. Och så är filmen kort också, bara en och tjugo. Det är bra. I alla fall då filmer i denna genrén "oengagerande livsöden" tenderar att ta upp en hel jävla afton. Då är ju detta ett helt klart bättre alternativ (och man får ju gubbmasken också).

Kim Ekberg

Kommentarer