Recension - Blu-ray/DVD
Det är ingen överdrift att kalla den japanske skådespelaren Takeshi Kitano för mångsysslare på hög nivå. Han började sin karriär som komiker men skriver också artiklar, böcker (över 80 har släppts i nuläget), framträder i olika TV-shower i stort sett varje vecka och har regisserat ett flertal filmer som varit framgångsrika världen över.
I den här boxen bjuds vi på tre av de tidigaste filmerna han skrev, regisserade och spelade huvudrollen i. Det man slås av är hur Kitano arbetar visuellt, filmerna är väldigt stilistiska och man glömmer inte det läckra fotot i första taget.
Först ut är ”Violent Cop” från 1989, en brutal polisactionthriller där Takeshi, eller Beat som han ofta kallar sig för som skådespelare, spelar den hårdkokte polisen Azuma som låter nävarna tala innan hjärnan får tänka. Det är svårt att inte jämföra filmen med ”Dirty Harry”, till och med Kitanos klädsel liknar Eastwoods! Även om ”Violent Cop” stundtals är väldigt våldsam och brutal blir det aldrig glorifierat eller maskerat, här reser sig ingen och skakar av sig knytnävsslagen som så ofta är fallet i t ex amerikanska actionfilmer utan det är betydligt mer realistiskt och obehagligt. Personligen föredrar jag definitivt detta sätt att visa våldets verkan.
Lägg därtill en riktigt tät story och skickligt agerande från framför allt Kitano och du har Violent Cop, en mycket bra film!
Film nummer två i denna box är ”Boiling Point” från 1990. Här får vi följa den unge Masaki som kanske inte är den skarpaste pennan i skrinet. När han inte spelar baseball (nåja, han sitter mest på avbytarbänken) arbetar han på en bilverkstad. När han en dag blir osams med en missnöjd kund och till slut attackerar denne hamnar han i trubbel, för att uttrycka det milt. Kunden är nämligen medlem i Yakuza, den japanska maffian, och snart måste Masaki fly från staden. Han inser dock snart att han inte kan befinna sig på flykt hela sitt liv och tar tillsammans med sin kompis kontakt med en gammal avdankad gangster (Kitano) och ber honom om råd och assistans. Efter inte alltför lång tid är Masaki tillbaka, beväpnad och hämndlysten…
”Boiling Point” blev inte samma succé som ”Violent Cop” när den kom, faktum är att den floppade på bio och inte ens spelade in sin kostnad. Så dålig är den dock inte, men den känns inte alls lika spännande eller intressant. För min del ligger det största problemet i Masahika Onos porträtt av Masaki. Jag kan inte sätta fingret på exakt vad det är som stör mig hos honom, men jag blev faktiskt irriterad bara av att se honom på duken.
Sist ut är ”Sonatine” och om ”Boiling Point” var en besvikelse så är detta en enorm revansch! Kitano spelar återigen en gangster som efter en eldstrid mellan olika Yakuzagäng tvingas ta timeout i en stuga vid havet. Bortskärmad från stadens hetta och bekvämligheter tvingas han och hans kumpaner att leva enkelt och för en gångs skull behöver de inte hela tiden se sig över axeln i rädslan för att bli dödade. Istället kan de koppla av, ha roligt och vara precis så barnsliga som de vill vara. Men säg den lycka som varar för alltid…
”Sonatine” är inte bara en spännande och gripande film, den är också otroligt snygg! Fotot är definitivt bland det snyggaste jag sett på länge och scenografin är to die for. Kitano och de andra aktörerna porträtterar på ett skickligt sätt trovärdiga karaktärer som man faktiskt bryr sig om.
Avslutningsvis kan jag bara säga att denna box är en ljuvlig cineastisk upplevelse. ”Sonatine” är utan tvekan den bästa filmen av de tre med ”Violent Cop” tätt bakom. Rekommenderas!
Kommentarer