Recension - Blu-ray/DVD
”Wild Hogs” låter som ännu en knasig datoranimerad barnfilm om vilda djur som hamnar i trubbel. Men skenet bedrar. Istället för vilda grisar rör det sig om tama medelålders män som varje vecka kör motorcykel ihop.
Från regissören av ”Van the man”. Med John Travolta som nyskild och nyligen ruinerad medelålders man. Med Martin Lawrence som hunsad, amatörförfattande och avloppsrensande medelålders man. Med Tim Allen som ohipp tandläkarpappa snedstreck medelålders man.
Med William H. Macy som nördig och fumlig medelålders man. Och med en förförisk Marisa Tomei som medelålders brutta med demoleringshotat ölkafé.
Denna skådespelande kärntrupp, och då syftar jag på de medelålders männen, är en otippad kvartett som i mångt och mycket kommer till sin rätt i denna trivsamma roadtripkomedi. Särskilt Macy och Lawrence. Kompisgänget leker med tanken att vind för våg ge sig ut på ett minnesvärt motorcykeläventyr utsocknes. Varför då då? Antingen för att fly problemen, eller för att komma ifrån det rutinmässiga och ospännande vardagslivet. Och motorcykeläventyret utan mobiler blir förstås av. De fyras gäng gasar på, filosoferar om livet, daskar till en tjur, badar näck med en bögpolis och spränger en klubb hårdkokta mc-knuttars sjaskiga sylta. Oops. Det där sista gör att det blir skottpengar på dem! Hur ska fyra vanliga medelålders män ta sig ur den knipan?
”Wild Hogs” skiljer sig ur mängden och bjuder på klantig slå-huvudet-i-skyltar-humor såväl som charmig medelåldersångest. Motorcykelgrabbarna får vidga sina vyer, brösta upp sig mer än de har fog för och försvara en småstad mot mordlystna mc-knuttar. Det finns scener då man tramsar till det nästan överdrivet mycket, men direkt därpå hittar man tillbaka igen. Man tappar alltså inte skärpan bara för att man med jämna mellanrum passerar Fåneriköping. Den balansgången är det få komedier som klarar av. ”Wild Hogs” är en jämn komedi som lyckas med det.
Om man ska nämna något onödigt så skulle det väl vara de snorungesnygga småbrudarna som dyker upp på vägarna och villigt vinkar till våra medelålders motorcykelgubbar. Känns inte helt hundra. Något som regissören lika gärna kunde ha sparat till ”Van the man 2”, om det nu kommer en sådan bagatell. Annars finns det inte mycket att anmärka på.
Roligaste scenen? När de fyras gäng har slut på soppa och drar sina bågar i ökenliknande miljö. En ful asgam vinglar förbi. Då svamlar Martin Lawrence något om att han sparar spott i munnen för att spottet nästan blir som en klunk vatten, men det smakar fortfarande spott. Där asgarvade jag i alla fall. Hur dumt det än låter. Skrattar gör man genomgående i ”Wild Hogs”.
Coola Peter Fonda, som slarvades bort i töntiga ”Ghost Rider” och som själv åkt sin beskärda del motorcykel i roadmovieklassikern ”Easy Rider”, gör ett överraskande inhopp framåt slutet av filmen. En trevlig bonus. Slutet i sig känns lagom hjältemodigt. Epilogen under eftertexterna är klyftig, kul och populärkulturell. Lämnar en god eftersmak av underhållning. Det är befogat att sätta en stark trea på ”Wild Hogs”. Det tycker jag.
Kommentarer