Recension - Bio

Det här är ingen bra film. Jag är rädd för att det här blir en övning i konsten att såga en film. Faktum är att det är ganska sällan som jag sitter och nästan somnar över dålig intrig, medelmåttigt skådespeleri och töntiga actionscener, men det var just vad ”Next” fick mig att göra.

Nicolas Cage spelar magikern Cris (magiker-temat börjar kännas alltmer urvattnat nu) som har en alldeles särskild gåva. Han kan se två minuter in i sin egen framtid. Något som han främst använder under sin fritid på kasinona i Las Vegas. Säkerhetsvakterna har förstås ögonen på honom och undrar vilken hans metod är för att håva in stålar. Uppenbarligen är det ju något som inte står rätt till. De får en tursam anledning att inleda en jakt på Cris när denne avvärjer ett väpnat rån som han ser en man han möter kommer att utföra inom de närmaste två minuterna. För hur ska Cris kunna förklara att han helt omotiverat mördar en vilt främmande människa.

Ja, det är en sån film, som bygger på det ologiska att kunna ändra en framtid man redan sett. I vissa filmer köper jag det. Av den anledning att det är så underhållande och fyndigt gjort. Men i den här filmen fungerar det inte. Nicolas Cage är som vanligt sömnpillret självt och Julianne Moore, den FBI-agent som lyckas uppfatta Cris förmåga, visar att hon inte kan lyfta vilket manus som helst. Hon försvinner bland de andra och gör närmast en statistliknande insats.

I vilket fall så blir Moores FBI-agent, Callie, högst intresserad av att utnyttja Cris talang. FBI är nämligen en terroristgrupp (fransktalande ryssar) på spåren som planerar att attackera Los Angeles med en kärnvapenbomb. Filmen handlar mycket om Callies jakt på Cris – han är nämligen inte så intresserad av att hjälpa till – och därtill terroristernas försök att tillintetgöra honom. För mig förblir det dock en gåta hur en man som kan se in i sin egen framtid i endast två minuter kan vara värt mödan att lägga ned så mycket tid på. FBI borde ju ha bättre strategier vid den här typen av hot kan man tycka.

Det finns en kärlekshistoria också. I ett sammanhang har Cris förmågan att se längre in i framtiden än annars. Han har sett en fantastisk kvinna (Jessica Biel) komma in på det café där han brukar sitta. Morgon efter morgon väntar han på henne. Han vet ju att hon ska dyka upp. Anledningen till att hans förmåga har begåvats med ett förlängt tidsspann är att kärlekens kraft är så stor. Problemet är bara att deras kärlekshistoria varken känns intagande eller särdeles trovärdig. Från ena sekunden till den andra har hon plötsligt svängt om från att ha tyckt att han är en kufisk typ till att bli störtförälskad.

Jag kan tillägga att actionscenerna möjligtvis är något roliga inledningsvis då Cris hela tiden vet vad som ska inträffa, men att jag väldigt snabbt tröttnade på den poängen. Animationerna i vissa actionscener är dessutom alltför uppenbara. Som tårtan på verket kan jag utlova en riktig kalkonavslutning, som inte står den klassiska badrumsscenen med Bobby Ewing i Dallas, långt efter. Bobby stiger ur duschen, efter att ha varit död i jag vet inte hur många avsnitt, som om ingenting har hänt. Förklaring: Pamela Ewing hade drömt alltihop.

Det blir för mycket och för töntigt för min smak och betyget blir därefter. Lågt.

Anna Keijer