Recension - Blu-ray/DVD

”Perfume: The Story of a Murderer” handlar om Jean-Baptiste Grenouille som föds på en marknad i en fransk stad. Nyfödd lämnas han under sin mors marknadsbord för att dö. Något är dock speciellt med Jean-Baptiste, han har nämligen en mycket känslig näsa och luktsinnet är utöver det mänskliga normala. Han lever för, och genom, dofterna och räddar ständigt sitt liv med sin näsa. Snart hittar han den mest fantastiska och härligaste doft han någonsin stött på, doften av kvinna. Han bli besatt och suktar ständigt efter den behagliga doften. Det går dock överstyr och snart får han för sig att spara kvinnodofter. En serie mord sker i staden och självklart är det Jean-Baptistes strävan efter att konservera doften av vackra kvinnor som ligger bakom dem.


”Perfume: The Story of a Murderer” är minst sagt en film som sticker ut. Även om det handlar om mord och tragedi är den gestaltad på ett så fantastisk vackert vis att även den mest groteska scen blir till en ljuv symfoni. Jag har aldrig förr sett en film där man som åskådare verkligen kan lukta det som visas. När parfymerna görs och kokas känner man faktiskt att det sticker till långt in i luktsinnet. Trots att Jean-Baptiste Grenouille (Ben Whishaw) gör en parfym komponerad på nio kvinnor vill jag känna lukten av den. Konstigt att något så groteskt kan upplevas så lockande. Denna film är verkligen för alla våra sinnen då den luktar samtidigt som den är godis för både öga och öra.

Det är egentligen en rätt skruvad historia om en person som har en förmåga som ingen annan har. Liksom en superhjälte kan han lukta sig till vad som händer flera mil iväg. Trots dess onaturliga innehåll känns den ändå helt naturlig. Även om filmens längd är lååång, hela 147 minuter, tycker jag att den är bra komponerad. Inga sekvenser känns för långa eller utdragna. Det blir liksom aldrig tråkigt. Trots att upplösningen är rätt snabb blir slutet ändå inte förutsägbart. Detta är helt enkelt en film man ska se, och att göra om i sitt schema så att en lucka på 147 minuter uppstår är lätt värt mödan.

Rent skådespelarmässigt är den också bra. Det är några ”känningar” som spelar med, dock bara som biroller. Som en gammal avdankad parfymist ser vi Dustin Hoffman och som vanligt är han alldeles underbar. Han ger liv till karaktären som ingen annan gör. Vi ser också Alan Rickman i en av rollerna och också han är som gjord för sin roll. Även om skådespelarna är bra är det mycket runt om som gör deras prestation bättre. Miljöerna och kläderna som visas i filmerna är nämligen mycket vackra. Som sagt, denna film är verkligen godis för själen och jag blir lycklig av att tänka tillbaka på den. Vem behöver egentligen lördagsgodis när denna film finns?

Anna Axelsson