Death Proof

  • Svensk titel: Death Proof
  • Originaltitel: Death Proof
  • Speltid (min): 117
  • Release (Bio): 2007-06-01
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-11-07
  • Tagline: A White-Hot Juggernaut At 200 Miles Per Hour!
  • IMDb: Death Proof

Recension - Bio

Bill har dött, men Tarantino lever vidare och fortsätter hylla 70-talets exploitationfilm. "Grindhouse" blev inte den succé som cineasterna hoppades på och tyvärr får vi liksom festivalbesökarna i Cannes se den förlängda och ensamstående versionen av "Death Proof". Bilen rullar i full fart, men räcker fyra hjul och 20 extraminuter för att filmen ska lyckas stå på egna ben?



Ett tjejgäng rullar mot en stuga och på vägen ska det sänkas shots, rökas gräs och raggas på killar. I skuggorna lurar Stuntman Mike, gestaltad av husguden och kultfavoriten Kurt Russel. En skräckblandad förtjusning infinner sig hos tjejgänget när han blottar sitt tuffa ärr och gormar om sin forna Hollywood-karriär, men det är en enda fasad för att få visa sin ultimata penisförlängare - bilen. Den är "death proof", det vill säga säkrad att överleva en stuntmans allra galnaste påhitt.



Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till filmen estetik. De skrapiga dammkornen, ljudavbrotten och cigarettmärkena gör sitt för att återskapa epoken som filmen ämnar att hylla. Kameran styrs av Tarantino själv, och stilövningen är delvis bombsäker men emellanåt är han för medveten om hantverket för sitt eget bästa. Det hade behövts ett stelare kamerarbete med mer tyngd på statiska vinklar och kitschiga inzoomningar, för ibland är Tarantino för bra för sitt eget bästa. Det gäller även manus. Då påhittig och vital dialog är något av Tarantinos kännetecken visste man på förhand att han inte skulle nöja sig med missbrukade one-liners, men det här är Grindhouse där less is more och trash är fab.

Kvinnosynen brukar inte vara av det sundare slaget i dessa filmer och däri lite av poängen. Man exploaterar det som säljer, och sex sägs ju vara en storsäljare. Tarantino tar det ett varv extra och spelar på våra fördomar mot genren. Filmens senare del är en helomvändning som skiljer sig totalt från filmens inledande timme och nästan retas med den allvetande publiken. Helt plötsligt rör det sig om girl power utan dess like, som avlar en lika bisarr som rolig karaktärsfördjupning. Det leder även mot en av vår tids bästa slutscener som sammanfattar allt som är underbart med exploitation, har glimten i ögat och visar långfinger samtidigt som den är publikfriande.

Det stjäls från det gamla men skapas något nytt. Förlängda "Death Proof" må vara resultatet av ett misslyckat experiment, men det är en vågad karriärtörn från Tarantino som i efterhand framstår som en av 2000-talets största filmöverraskningar.

Sebastian Lindvall

Kommentarer