Recension - Blu-ray/DVD

Först kom en film, ”Badlands” av regissören Terence Malick. Därefter ”Days of Heaven”. Och sedan… Nada! Gubben bara försvann och endast i speciella databaser kunde man hitta uppgifter om denna ljusskygga varelse.

I tonåren uppskattade alla tuffa pojkar en rejäl krigsfilm. Om man nämnde ordet krigsfilm, så associerade man det med ”Guns of Navarone” eller ”Kelly’s Heroes”. Om man ville vara riktigt djup påminde man kompiskretsen om att ”Tora, Tora, Tora” och ”Midway” var seriösa filmer att räkna med.
På 80-talet stod konceptet krigsfilm ganska stilla tills de krigiska finska grannarna visade världen hur en realistisk krigsfilm ska se ut. ”Okänd soldat (1985)” avlöstes av filmen ”Vinterkriget (1989)” och man kunde ana krigets fasa mer än i någon annan film innan. Trots det obegripliga språket kände man starkt med den lilla armén som tappert kämpade mot Rysslands 2 miljoner man starka insats.

Och så blev det ganska tyst igen. Fram kliver fantasiregissören Steven Spielberg och chockerar världen med ”Schindlers List”. Spielberg sparade inte på krutet eller realismen och t.o.m. luttrade neonazister satt med stora bitar gråt i halsen. Jag har själv sett det hända. Om inte detta var nog, så passade Spielberg att bomba oss med den fantastiska ”Saving Private Ryan”, som i realism skakade filmiska fundament och fick de svagaste att evakuera sig från biosalongerna.
På samma gång som Spielberg mottog hyllningar från höger och vänster började vissa recensent– och kritikerkretsar basunera om ”Thin Red Line” och dess överlägsenhet i jämförelse med ”Saving Private Ryan”. Vanligt folk, d.v.s. betalande biobesökare, tyckte helt tvärtom. Ryan var än bättre film. Varför?

Spielberg, trogen sin vana, har använt sig av sin enorma kunskap och erfarenhet i att röra vid människors själar. Han omringar sig med superba skådespelare, det bästa filmteamet man får för pengar och övervakar allt arbete som en hök. Spielberg är lätt att jobba med, sägs det, så länge man gör vad han vill att man skall göra. Filmen är färdig i hans huvud innan den tillverkas och han accepterar sällan kompromisser eftersom han vill också att den skall generera en massa trevliga dollar i hans annars eländiga hushållskassa. Och han lyckas varje gång!

Från ett tjugoårigt ide kliver då herr Malick fram och önskar göra en film. En krigsfilm. Vid den tidpunkten vet man att antagonisten Spielberg håller på med att planera sin version av WW2-bråk och man är naturligtvis skeptiska till Terrences förslag. Men han presenterar ett lysande manus och kontrakt med en massa kända ansikten och får göra sin film.

Resultatet då? För oss DVD-fanatiker är ju Malicks film guld vad det gäller bild och ljud. Jag har inte några som helst föraningar om att Spielbergs film skulle vara sämre då den kommer, så den stora skillnaden ligger alltså i handlingen. Och den skillnaden är STOR… ENORM! Där ”Saving Private Ryan” vänder sig till den, låt oss säga, mera traditionella filmfantasten med tyngdpunkt på snabbare handling och mera action, så är ”Thin Red Line” en konstnärlig, mer eller mindre poetisk framställan av människans själ. Krigarens själ, den enskilda individens pinade själ. Den river i instinkter och plockar isär ära och rädsla. Man känner igen skräcken och längtan. Hela filmen är en manifestation snarare än en krigsfilm på 3 timmar.

Hans Zimmer står för musiken och det är inte fel. Fotografen John Toll (Braveheart) målar upp ett osedvanligt vackert sceneri, som på sina ställen skulle passa in i någon storslagen naturfilm.

Vem skall se den? Ja, det är upp till var och en. Jag anser att alla seriösa filmälskare skall se den, men rekommenderar den inte för den kategorin av DVD-tittare som vill se ytan och inget annat. Detta är inte en actionfilm, men de actionscener som finns är oförglömliga. Söker du humor så finns det ingen. Kärlek? Nää! Närvaro? Kolossalt!
Underhållningvärde? Hmmm? För många en hel del, men för andra inget alls. Filmen kan vara för svår för dem som inte orkar fördjupa sig i problematiken eller psykologin.

I betygssättningen har jag tillämpat sedvanlig skala, men påpekar att om du gillar mest av allt ”Die Hard” och ”Mission Impossible”… halvera skalan. Detta är inte en film för dig!

Hoppas Malick, nu när han vaknat ifrån sin koma, begåvar oss med flera filmer medan han är vaken. En är i alla fall på G, och den heter ”The Moviegoer”. Få se vad det blir?

Jan Ahlgren

Andra recensioner