Recension - Blu-ray/DVD

Om man söker på "Undercover" på internetfilmdatabasen så dyker inte denna film upp. Detta eftersom den inte alls heter "undercover", utan "10th and Wolf". Varför kan man ju undra, men troligtvis eftersom smarta svenska marknadsanalytiker ansåg den amerikanska titeln för svår att lägga på minnet, och valde ett mer etablerat ord som titel för att få filmen att framstå som vilken dussin-direkt-till-dvd som helst (vilket den också är). Men nog om titeln och över till filmens innehåll istället:

Till att börja med så framstår "Undercover" som någon slags "Maffiabröder", fast utan bröder. Alltså bara "Maffia", men det är ju en tramsig nittiotalsparodifilm. Sedan så svänger filmen heltom och blir istället "Bröder" utan "Maffia", men "Bröder" är ju också en film som redan finns. Men det är "Undercover" också. Hela nio filmer innan denna. Men det skiter tydligen marknadsförarna i. Men nog om titeln och över till filmens innehåll istället:

Egentligen så är "Undercover" en mycket spretig historia, med många element. Det är familjeband, gangsters och gulfkrig. Över allt detta så ligger ett tjockt lager av överdrivet övervåld som ingen mår bra av. Och för att spinna vidare på min tidigare parallell till Scorsese, så känns faktiskt inte denna film helt olik hans senaste "Departed". De flesta elementen finns där, såsom familjebanden och tvångsinfiltrationen. Plus övervåldet då. Enda skillndaden i denna film är att den inte har samma precision eller skärpa som Scorceses film, och utan varken glimten i ögat, distans, mening, eller svart komik så blir våld ganska lidligt att titta på. Det är liksom inte per automatik underhållande att se en man bli skjuten i skallen. Men hej, om jag söker på "Undercover" på IMDB så är "Departed" den film som dyker upp först. Men nog om titeln och över till filmens innehåll istället:

Om vi spolar tillbaka tiden ett par veckor och drar oss till minnes en film som hette "Even Money", så stod det på filmens fodral "Från mannen bakom Crash". Och gissa vad, nu står det igen. Det är så att man blir trött på livet. Men nu är faktiskt mannen så jävla långt bakom, utan en av medförfattarna till "Crash", som denna gång stått för regin. Utöver detta så skryter omslaget om forna storskådespelare som Val Kilmer och Dennis Hopper, som är med en sekund vardera. Filmens stora affischnamn annars är väl Giovanni Ribisi som ju är känd för en massa biroller i olika bra och obra filmer. Filmens huvudperson spelas av James Marsden, som ser ut som Hillary Swank när hon var pojke i "Boys dont Cry", om ni nu ville veta det. Överlag så finns det egentligen ingenting att klaga på i varken regi eller skådespel, då alla gör vad de ska. Det ser lite snyggt ut, är lite spännande, och ingen gör bort sig. Men så jävla oengagerat sen. Kunde man inte bara engagerat sig en nypa för att pressa fram någonting åtminstone lite originellt? Uppenbarligen inte. Istället får vi nöja oss med en timma och fyrtio minuters hjärnlös action, där folk dör och dör och dör. En smörig berättarröst på detta, och vi har ännu en film som du klarar dig utan. Hade den hetat "10th & Wolf" så hade den iaf haft någonting som kunde särskilja den från all annan dynga som filmbranschen pumpar ut till våra vardagsrum. Men nog om titeln och över till filmens innehåll istället:

Filmen har inget innehåll.
Slut.

Kim Ekberg