Recension - Blu-ray/DVD

1992 släpptes en rätt intressant variant av actionfilm, ”Universal Soldier”. Man tager ett dussin döda Vietnamsoldater, väcker dem upp till liv igen, slopar alla deras minnen och programmerar dem till simpla dödsmaskiner, svåra att döda (igen), svåra att stoppa. Elitsoldater, mer maskiner än män, okänsliga för smärta och begränsas inte av samvete. Utom då Jean-Claude van Damme vars minne och känslor plötsligt poppar upp igen. Och så hans antagonist, Dolph Lundgren, som bara är elak och grym.

Filmen blev en succé och var på sitt lilla sätt rätt nyskapande för kopior växte fram som svampar i en regnskog. Upphovsmännen bakom ”Universal Soldier” var inge mindre än Dean Devlin och Roland Emmerich, gubbarna som sedermera har presenterat för oss filmer som ”Stargate”, ”Independence Day” och ”Godzilla”, alla på sina sätt rätt trevliga FX-filmer. Och vad det gäller ”Universal Soldier” så tror jag att det var van Dammes mest givande roll hittills. Så egentligen är var det bara en tidsfråga innan uppföljaren till US kom. Naturligtvis ville varken Devlin eller Emmerich ha något att göra med projektet, så man plockade fram en förstagångsregissör vid namnet Mic Rodgers, en stuntman och 2nd unit director från en massa actionfilmer.

Van Dammes karaktär har blivit en vanlig dödlig igen och militären har skapat en ännu tuffare variant av Unisol, vilka nu styrs av Seth, en dator med ambitioner. Militären vill avsluta projektet och Seth tar kommandot. Eftersom van Damme är en ex-Unisol, så faller det på honom att stoppa dessa oövervinneliga trupper. Bla, bla, bla…!

För alla som gillar nonstop action ackompanjerat med hårdrockmusik, stora stunts, många explosioner och en helvetes bra ljud- och bildupplevelse rekommenderar jag filmen varmt. Om man vill se fina skådespelarprestationer och njuta av ett välgenomtänkt manus samt ett vackert soundtrack kan se på någon annan film. Detta är en fest för folk som gillar kampsport-balett, korkade oneliners och van Dammes båda miner. Jag måste dock motvilligt erkänna att den belgiska karategubben fortfarande är vig och gör sin enkla roll med den fantastiska kampsportsvirtuositet som en film som denna kräver. Van Damme är 2 år äldre än jag och jag kan bara hoppas att jag över huvudtaget kan komma ur sängen utan att benen knakar då JAG är 40 bast. Nåja, vissa håller formen, andra gör det inte.

I filmens meny kan man välja att titta på en featurette om filmens skurkskådis Michaen Jai White, som också är en kampsportare. Jag fann att min sambo dräglade ymnigt då hon såg på hans fettfria och ytterst vältränade kropp. Och även om denne White är en usel skådis så agerar han bättre än van Damme. Undrar hur det skulle gå om White och van Dame skulle drabba ihop på riktigt (precis som van Damme och Dolph Lundgren gjorde i Cannes vid premiärvisningen av ”Universal Soldier”. Detta var naturligtvis en väl koreograferad händelse påstår de som vet…? Vem vet)? Mina pengar skulle ligga på White.

Ja, ja, som en pilsnerkvälls underhållning ihop med grabbarna är denna film sevärd. Men jag skojar inte då jag ber er att lämna hjärnan i kylen innan ni slår på dumburken.

Jan Ahlgren