Recension - Blu-ray/DVD

Ben Affleck står med på rollistan i denna film och med tanke på de filmer som blivit uppsatta på hans meritlista den senaste tiden så är det inget jag hoppar högt över. Däremot är kanske Adrian Brody och Bob Hoskins män nog att axla den uppgiften.

Allting är upplagt för en bra film som ska hålla dig fängslad i sina 126 minuter. Mystisk underton och en berättelse som liknar ett olösligt pussel. Allen Coulter regisserar och gör det bra men som så många andra kritiker anmärkt så undrar även jag lite hur han tänker. Ett par gånger under filmens gång ser man mick-bommen komma ner i bild som vilken amatör som helst. Det spekuleras i om Coulter gör det medvetet och med TV-serier som ”The Sopranos”, ”Sex and the city”, ”X-files” och ”Rome” på sin lista kan jag inte i hela min värld tro att han gör det av misstag.

Men något går fel.
Regi, foto, skådespelare och upplägg – allt fungerar med plus i kanten. Men det är ändå något som fattas. Tempot höjs sällan, du sitter och väntar på att något ska hända – men det händer inte (och om det händer så går det med ett rasande söligt tempo).

Handlingen då
George Reeves (Ben Affleck) var den skådespelare som boostade upp hypen kring en utdöende Stålmannen-serie. Han var den andra mannen som gestaltade honom på TV-skärmen men då mycket motvilligt. När det väl begav sig på 50-talet var Stålmannen ingen prestigefylld person att spela. Men då rollerbjudandena i storslagna filmer uteblev fick han krypa till korset iklädd en stålmannen-kostym.

Efter att en tid hade gått och stålmannen-stämpeln blivit allt svårare att tvätta bort, tog Reeves till flaskan – och det rejält. 45 år gammal hittades han skjuten till döds i sin säng. Om det var mord eller självmord spekuleras det kring än idag och det är detta filmen handlar om.

Story, stil och skådespeleri höjer alltså förväntingarna på ”Hollywoodland” och betyget likaså. Ben Affleck klarar faktiskt av att spela rollen som Reeves utan anmärkningar (men även utan beröm). Du dras med till en gräns att du sitter och undrar vad som egentligen hände.

*SPOILERVARNING*
Men så kommer då slutet som får dig att inse att de 126 minutrarna var totalt bortkastade. Det är som att ha hålt andan och sedan svalt luften utan att andas ut igen. Tråkigt, förnedrande och bara dåligt.

”Hollywoodland” ÄR en bra film om man ser till det ovan nämnda i ren filmiskt perspektiv. Det är vackert och imponerande men det räcker inte. Filmen har både vunnit priser och blivit nominerade till fler men för mig att säga att detta är underhållning, känns fel.

Men gillade du ”The Black Dahlia” så kommer du troligen tycka om ”Hollywoodland” också!

Daniel Johansson, chefredaktör