Recension - Blu-ray/DVD

En typisk engelsk småstad mitt ute på landsbygden, tidigt 80-tal. Vardagen präglas av arbetslöshet, utanförskap och tristess. Tolvårige Shaun (Thomas Turgoose) är faderlös sedan pappan omkommit i Falklandskriget och lever som enda barnet hos sin mamma. I skolan hånas han för sina illasittande, billiga secondhand-kläder. Ett tacksamt offer på grund av sitt häftiga temperament, retstickorna vet att de får en omedelbar reaktion. Olycklig och förbannad på väg hem från skolan stöter han ihop med ett gäng skinheads. Gängets ledare, den charmige och godhjärtade Woody (Joseph Gilgun), tar honom under sina vingar. Äntligen finner Shaun den samhörighet och kamratanda han så länge letat efter. Omvandlingen sker blixtsnabbt. Den förut så ensamt lunkande trashanken får håret snaggat och en splitterny självsäker attityd. Spatserar plötsligt stolt fram iförd tighta blåjeans, Ben Sherman-skjorta och militärkängor. Till och med mamma tycker att det är acceptabelt. Gänget ägnar sig åt musik, mode, festande. Klär ut sig och demolerar ett rivningshus ute på ett fält. Ändå handlar det först och främst om att ha kul, tämligen oskyldiga ungdomliga upptåg.



Detta lycksaliga rus får pågå tills Woodys gamle kompis Combo (Stephen Graham) återvänder. En äldre muskulös, hotfull kille, som nyss släppts ut från kåken. Plötsligt delas det tidigare så solida sällskapet upp i två fraktioner. Combo provocerar först mycket medvetet Milky (Andrew Shim), den sköne jamaicanske killen i gänget, med fängelseberättelser som innehåller främlingsfientliga kommentarer. Framkallar sedan splittring genom att benämna Woody ynkrygg som inte genast stått upp och försvarat Milky när denne blev kränkt. Nationalisten Combo med sin naturliga pondus och starka övertygelse lyckas således locka över flera av de yngre killarna att ta hans parti. De förförs av hans oförtäckta propaganda - eller rättare sagt hat över sitt utanförskap som skylls på immigranterna - och tycker att han har rätt, medan Woody bland annat, inser att det som sägs är ren och skär rasism. Shaun ser i Combo en fadersfigur, en som kan ge honom den trygghet, maskulinitet, de svar på livets frågor, han så länge trängtat efter. Därför dröjer det inte länge förrän Shaun bevistar ett möte med Nationalistisk Front, rånar en pakistansk butik, får St George's Cross intatuerat på sitt finger. Samtidigt saknar han Woody, Milky, Lol (Vicky McClure) som han tidigare haft så roligt med. Men hatet, aggressiviteten, får en allt större del av hans liv. Hela tiden svävar den ödesmättade känslan av att allting kommer att få ett våldsamt och tragiskt slut som ett åskmoln över himlen.



Shane Meadows ”This is England” är en kärleksfull, nyansrik och initierad skildring av skinnskallekulturen i England i början av 80-talet. Det märks att det som berättas är självupplevt. Även om detta är andra vågen i skinheads-generationen finns ett medvetande kvar om deras historia. De ursprungliga skinheadsens kärlek till svart musik som ska och soul, en rörelse som från början förenade människor från olika kulturer snarare än splittrade. Det är ändå lätt att förstå hur en tolvårig kille som Shaun förförs av de rasistiska tendenser som sakta sipprar in och för med sig många ur arbetarklassungdomen. Tendenser som uppkommit genom social alienation, arbetslöshet, och politiska maktspel skyhögt över den vanliga människan - vilket resulterat i meningslösa krig istället för förändringar till det bättre på hemmaplan. Nykomlingen Thomas Turgoose som Shaun tillför en perfekt blandning av oskyldighet och aggressivitet, Stephen Graham som Combo bidrar också med en oerhört övertygande insats. Liksom resten av skådespelarensemblen för övrigt.



Realistiskt, uppriktigt, engagerande. ”This is England” är brittisk långfilm när den är som allra bäst!

Gustav af Ugglas