Recension - Blu-ray/DVD
Irak-kriget. Tre månader efter invasionen 2003. Brittiska trupper får i uppdrag att upprätthålla freden i Basra. Lättare sagt än gjort. Somliga missnöjda irakier kastar sten värre än buset som deltog i Göteborgskravallerna. Och kan man klandra dem? Tänk dig själv om ditt land invaderas av en självutnämnd världspolis som inte riktigt greppar situationen, oavsett hur goda avsikter de tror sig ha. Mitt i smeten befinner sig två artonåriga britter som inte är torra bakom öronen än: Shane och Mark. När två av deras kamrater dör under en eldstrid väcks ett hat. Ett hat som senare leder till att misstänkta (men oskyldiga) irakier torteras och förnedras grovt. Nyheten läcker ut till pressen och Shane och Mark kastas till vargarna medan de högre rankade soldaterna smiter under.
Undertecknad är inget fan av bombastiska och patriotiska krigsfilmer med feta helikoptrar som rör sig majestätiskt mot solnedgången. Det brittiska krigsdramat ”The Mark of Cain”, som hämtat inspiration från verkliga händelser, är tack och lov så långt ifrån en reklamfilm för militären som man kan komma. Krigets baksidor lyfts fram, istället för att det meningslösa våldet glorifieras. Och man får en viss sympati för de här unga killarna från arbetarklassen som tappar bort sin moraliska kompass bland våldsamheter, grupptryck och hierarki.
Skådespelarna, då främst de två unga huvudrollsinnehavarna, är rejält duktiga. Filmmakarna har ett effektivt berättande som växlar mellan händelserna i Irak samt hemkomsten och krigsrätten i England. Själva tortyrscenerna sparas effektivt till sist, kanske för att man ska hinna förstå sig på Shane och Mark innan det blir omöjligt att försvara deras handlingar. Det är en trovärdig skildring som presenteras, en otäck sådan, som berör.
Extramaterialet består av otextade bortklippta scener och en bakom-kulisserna-film från inspelningarna i Tunisien. ”The Mark of Cain” faller in i kategorin starka-och-nyttiga-filmer-som-man-bara-orkar-se-en-gång. Men en gång behöver man banne mig se den! Det som biter sig kvar i mitt huvud när filmen är slut är det mantra som tycks genomsyra armén: moraliskt civilkurage underordnas militär lojalitet. Alltså, skit i vad som är rätt och tjalla inte på dina vapenbröder. Sektvarning!
Kommentarer