Desperation

  • Svensk titel: Desperation
  • Originaltitel: Stephen King's Desperation
  • Speltid (min): 125
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-07-04

Recension - Blu-ray/DVD

Ett par kommer åkandes i den amerikanska ödemarken. Kameran sveper över de tomma vidderna. Fåglar kvittrar olycksbådande. På en av de sällsynta vägskyltarna hänger en död katt. En sheriff kör upp bakom bilen och välkomnar paret till sin stad ”Desperation” genom att plantera hasch i deras baklucka och ta in dem för arrest. Sheriffen ser stor och skräckinjagande ut med läskiga sår i ansiktet och paret är vettskrämt. Var har de hamnat?

Jo, de har hamnat i en riktigt usel skräckfilm baserad på ett manus av Stephen King. Ingredienserna skulle kunna ligga till grund för vilken film som helst i denna genre, där det onda har tagit det goda i besittning. Ibland lyckas skräckfilmer, att med regi, foto och miljöskildringar, skapa en stämning som piskar sinnet bortom vett och sans. Så dock inte i ”Desperation”.

Plågan ligger snarare i att tvingas följa med i övertydliga kameravinklar, valda för att få saker att framstå som läskiga. I inledningen filmas till exempel sheriffen kraftigt underifrån och med vidvinkel för att ge intryck av att det är en väldigt stor och läskig man. Det är bara det att dessa tagningar varvas med klipp där han inte alls når upp till samma illusionistiska höjder. Bara ett exempel på filmens taffliga inkonsekvens.

Manuset gör inte heller sitt till. En stad har blivit besatt av något ont. Sheriffen har tagit kommandot. Även djuren står i hans tjänst. Ibland talar han ett märkligt språk. Ett antal olycksaliga människor har fängslats. En pojke (vid namn David) har välsignats av Guds krafter att bekämpa det onda. Han leder de andra mot sanningen genom att med jämna mellanrum hänvisa till bibeltexter och att ”Gud är allt”. Sanningen är dock allt annat än lätt att förstå sig på. Intrigen spårar ur helt när ondskan kopplas till ett gruvras som begravde ett antal kineser för 150 år sedan.

Skådespelarna gör det mesta av sina roller. I detta fall är det snarast imponerande hur de kämpar med att skapa trovärdighet åt sina scener. Men det räcker tyvärr inte långt. Skräckfilmskitschiga miljöer (i bästa fall) tillsammans med ett filmfotots ABC i lågbudgetformat och ett flummigt konservativ-kristet budskap lämnar bara unken eftersmak. Läskigt är det inte. Det är inte ens kul.

Anna Keijer

Kommentarer