Recension - Blu-ray/DVD

Michael Keaton dök helt plötsligt upp i en rysare, med en tröttare insats än i ”Beetlejuice”, men filmen i sig var långt ifrån sömnig. ”White Noise” var inget mästerverk, men likväl ett klockrent inslag en bakfull söndag när man ska återuppliva nerverna. Regissören Patrick Lussier hoppas rida på föregångarens våg av framgång. Resultatet blev väl sådär.

Abe Dales familj blir mördad och han lämnas kvar ensam i en värld han vill fly från, i en kropp han vill lämna, levandes ett liv han vill avsluta. Självmordsförsöket leder dock till en oönskad nytändning, då han tycks kunna urskilja människor som är ämnade att dö.

Det är rapp klippning som backar en skrämselton som ligger rätt i tiden. I tiden ja, men det sägs ju att det var bättre förr. Lussier öser på med förutsägbara tricks som för tankarna mot berättartekniken i lågstadiets spökhistorier. Men han gör sin grej som regissör bakom modern direkt-till-videoskräck, och därför är filmen ändå ett tänkbart inslag på söndag. Men mellan whiskeyraparna slås man ändå av tanken att det vore roligare att reprisera föregångaren.

Sebastian Lindvall