Recension - Blu-ray/DVD

Fallet med Laura Palmer är löst, men ondskan lever kvar i skogen. Agent Cooper väntar på att planeterna ska sammanstråla så att porten till the Black Lodge kan öppnas, och Twin Peaks kan bli fritt från osaliga andar.

Heather Graham träder in i historien som den fina Annie Blackburn, före detta nunna som hjälper Norma (Peggy Lipton)på restaurangen, och snart får finna sig uppvaktad av paj-och-kaffesugna Agent Cooper. En förälskelse som livar upp seriens hjälte. Nog märks det dock tydligt att David Lynch inte var ensam regissör till dessa den andra säsongens avsnitt. I små detaljer som glöms bort, och som tidigare satt sin så tydliga prägel på serien, särskiljt den från andra och gett den där mysiga men också krypande läskiga stämningen. I de allra sista avsnitten kommer denna touch tillbaka. Och det är fortfarande en bra serie. Det bara... märks.

Ondskans nya ansikte är Windom Earle, en något överspelad Kenneth Welsh. Visst är han skrämmande, och det är väl en smaksak vad som "gör det för en", men inte ger Windom Earle mig samma sömnproblem som Bob gjorde... Som karaktär är han dock mer närgången i polisarbetet. Han är irriterande nog ständigt steget före, och han räds ingenting i sin jakt på Agent Cooper och byns vackraste flickor.

Ben Horne (Richard Beymer) börjar leka krig i vardagsrummet istället för att sköta affärer, så dottern Audrey (Sherilyn Fenn) som tidigare varit seriens naiva förförerska, växer här med sitt nya ansvar. Kärlekshistorien mellan henne och ett numera välkänt ansikte, bjuder inte bara på glad överraskning i form av oväntad skådespelartalang från hans sida, utan även vad som måste varit en intertextuell blinkning från James Camerons sida... Richard Beymer är för övrigt en skådespelare som behärskar det där med dramatik. Hans skådespeleri skulle bli överspel i vems som helst andras händer, men Beymer blir istället en av seriens mest imponerande prestationer. Bara att beklaga att man inte sett skymten av honom på senare tid.

Många är intrigerna i "Twin Peaks", och det skulle både vara tjatigt och förta nöjet för er om jag radade upp dem här. Huvudsaken är ju att detta är de elva sista avsnitten. Var beredd på en alltmer stigande skräck, och ett sistaavsnitt som ger lika kalla kårar som när jag var liten och såg det på teve för första gången. Det sista avsnittet var det enda jag såg från början till slut. Jag fattade inte så mycket och måste ha blundat en hel del, men mina kusiner som följt serien var rosenrasande när sluttexterna kom. Utan att avslöja för mycket: vi har att göra med David Lynch, mina damer och herrar. Här är ingenting vad det synes vara...

Lina Arvidsson