Recension - Blu-ray/DVD

När den diaboliske skivbolagsmogulen Swan hör den idealistiske kompositören Winslow Leach framföra sin cantata om legenden om Faust blir han överförtjust. Just det stycket ska inviga hans nya rockpalats som snart ska slå upp dörrarna för allmänheten. Däremot är han inte särskilt förtjust i Leach själv, men en simpel kompositör ska inte kunna stå i vägen för hans högtflygande planer. Swan stjäl helt sonika stycket ser till att Leach hamnar i fängelse. Där blir han dock inte långvarig, besatt av tanken på sin cantata rymmer han och beger sig åter till Swans skivbolag där han försöker hitta sitt material. Det slutar dock med att han fastnar i en skivpress och svårt deformerad försvinner ut i nattmörkret.

Swan lutar sig nu tillbaka och förbereder invigningen av sitt rockpalats. Föga anar han att Leach är tillbaka, maskerad och fast besluten att hämnas. Han är numera Fantomen i Paradiset…



Brian De Palma satte 1974 musik till Gaston Leroux klassiker ”Fantomen på stora operan” och med denna moderna tappning av den tidlösa historien fick han till en riktig kultfilm. Den visades oavbrutet på bio i Paris under 15 år! Det är en enormt tacky film, kitschnivån är alarmerande hög, men samtidigt är den briljant. Vi har ett härligt överspel från William Finley som spelar Leach/Fantomen på ett sätt som i vissa stunder tangerar buskisnivå. Den stora stjärnan är dock Paul Williams som spelar Swan. Denna stora lilla skådespelare (1.57 i strumplästen) är kanske mest känd som kompositör och förutom musiken till den här filmen har han skrivit musik till flera andra filmer, bl a ”A Star is Born” med Barbra Streisand och Kris Kristofferson. Hans musik har spelats in av artister som Elvis Presley, Frank Sinatra, Ella Fitzgerald och grodan Kermit. Herregud, karln skrev ledmotivet till ”The Love Boat”, hur mycket större kan det bli?! Han har också varit väldigt aktiv som skådespelare och personligen kommer jag alltid att se honom som Little Enos Burdette i ”Nu blåser vi snuten”…

Ingen historia är komplett utan ett objekt för offrets kärlek. I Leroux originalhistoria hette denna mö Christine, i De Palmas version heter hon Phoenix och är en ung, talangfull sångerska. Hon gestaltas fint av den skönsjungande Jessica Harper som senare mest gjort TV men som även synts i filmer som ”Suspiria” och ”Minority Report”.

Hur mycket jag än fann ”Phantom of the Paradise” underhållande är jag fullt medveten om att den definitivt inte är något för alla. Har man väldigt svårt för musikaler, eller filmer som vågar ta ut svängarna och inte följer alla oskrivna ”lagar” kanske man ska tänka sig för en gång extra innan man plockar ner den här filmen från hyrhyllan. Men är man bara det minsta nyfiken på att se något väldigt speciellt, då ska man verkligen ge den en chans.

Fredrik Liljegren, chefredaktör