Recension - Blu-ray/DVD

"Inland Empire" är en mycket märklig film, som om någon skulle ha förväntat sig någonting annat när David Lynch åter är i farten. Kanske så är det hans mest svårbegripliga film hitintills. Det är även en av hans allra bästa, och mest stämningsfullt skräckinjagande. Att kunna se en sådan här film på Svenska biografer känns som ett privilegium få förunnat, speciellt som den är skjuten med Dv-kameror vilket gör att kvalitén inte direkt håller HD-standard uppblåst på bioduk.

Som med alla filmer av David Lynch så hänger man med bra i "Inland Empires" inledande timma. Man får tänka till en del, men det går bra att knyta ihop trådarna. Efter det så går det utför, och hjärnan försöker febrilt och utan resultat ordna upp i intrignätet. Här är Lynch ännu jävligare, och lägger ut falska ledtrådar i form av upprepade element som helt tycks sakna innebörd. Att historien berättas som den gör, och man verkligen får arbeta hela tiden för att försöka förstå, gör att man är ännu mer mottaglig för den suggestiva mardrömsstämningen som ständigt råder. Filmen är nattsvart, och förmodligen det mörkaste som Lynch någonsin spottat ur sig. Det visas ingen nåd vare sig gentemot åskådaren eller filmens rollkaraktärer. Ändå så bjuds det på komiska inslag, såsom surrealistiska dansnummer, vilket bara gör filmen ännu mer paralyserande och svårdefinierad.

En stor fråga man kan ställa sig angående "Inland Empires" kvalitet är huruvida filmen hade lovordats lika mycket om det inte var David Lynch som stod bakom den, utan en totalt okänd konststudent. Det hade egentligen varit möjligt för precis vem som helst med en videokamera och några vänner att göra den här filmen, bara man minusar bort alla feta skådespelarnamn. Den frågan går bara att spekulera i, och som det är nu så älskar jag hur som helst filmen. Jag tror att det nya dv-formatet är entydigt possitivt för Lynchs filmskapande, då det ger honom stora möjligheter att exprimentera och prova sig fram med nya uttryckssätt. När man ser på eftertexterna så kan man skåda hur mycket han själv har gjort i produktionen - han har skrivit filmen, regisserat, fotat, klippt, producerat, gjort ljud, scenograf och skrivit och framfört musik på soundtracket. Att filmen är runt tre timmar lång, helt obegriplig, och fortfarande lyckas hålla mitt intresse på topp hela vägen, är väl ett bevis om något på hur bra den är. Det känns härligt att flr en gångs skull inte bli målad i fejset, utan få skapa sig själv uppfattningen om vad filmen handlar om. Jag vet vad jag tycker att den handlar om, men förmodligen håller du inte alls med. Det är nog detta som Lynch försökt uppnå, då han varit minst sagt snål med ledtrådarna denna gång. Jag rekomenderar varmt denna film till alla, ett filmiskt äventyr likt inget annat.

Kim Ekberg