London to Brighton

  • Svensk titel: London to Brighton
  • Originaltitel: London to Brighton
  • Speltid (min): 82
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-11-07

Recension - Blu-ray/DVD

Det är från början helt självklart vilken skola brittiska filmer som ”London to Brighton” tillhör, redan när man läser baksidetexten på dvdn även. Filmen är ännu en i raden av realistiska skildringar som på ett nästan dokumentärt sätt skildrar samhällets smutsiga baksidor som det annars kanske inte sprids så mycket ljus på. Denna film tar upp det känsliga och aktuella ämnet prostitution, och även barnprostitution, vilket självklart gör att filmen inte direkt är någon solskenshistoria.

”London to Brighton” är väldigt rakt på sak, och räds inte för att visa saker som människor kanske inte känner sig speciellt bekväma med att bevittna. För att kännas relevant i genren så är det för övrigt nästan ett måste att vara så nära den hemska verkligheten som möjligt för att fylla något slags existensberättigande. Filmen handlar om två stycken prostituerade, varav en blott 12 år, som efter att ha dödat en ”torsk” är på flykt undan sina hallickar och en säker död.

Som tidigare redan nämnts så är ”London to Brighton” sin filmtradition trogen, och följer Ken Loachs tydligt uttrampade fotspår. Fotot är grovt och nära, och det hela känns i sina bästa stunder nästan som att vara där på riktigt. Det lyser verkligen igenom filmduken hur skitiga miljöerna är, och hur olyckliga och miserabla dess invånare är.

Egentligen så är det inte mycket som filmen misslyckas med. Den lyckas få fram sitt budskap på ett ypperligt sätt, och når förmodligen ut även till de bortersta bänkraderna. Tekniken går knappast att klaga på, med ett oklanderligt foto och snygg ljuddesign. Skådespeleriet är även det smått fantastiskt, främst då av den unga debutanten Georgia Groome som övertygar någonting enormt. Misslyckandet ligger egentligen i att det redan finns ett antal filmer på samma teman redan har sagt allt ”London to Brighton” försöker säga, på ett effektivare sätt. Detta tillsammans med ett par formmässiga missar sänker filmen från fyran, till en utomordentligt stark trea. Exempelvis så kan man tycka att vissa karaktärer känns lite väl lövtunna och korkade, vilket lätt kan förklaras med att de går på knark etc, men det känns ändå inte speciellt realistiskt. Sedan så lider filmen även av vissa gangsterfilmsambitioner, vilket är tråkigt då den fungerar så bra utan dessa spänningsmoment. Att göra filmen ”hård” och stoppa in puffror och massa svordomar stjälper den snarare än hjälper den. Slutligen så kan man säga någonting om den icke-diegetiska musiken, som i en film som denna alltid är överflödig och sabbar lite av närvarokänslan.

Men se filmen ändå för det den är, och skit i vad den inte är. En bra film är trots allt alltid en bra film, även om den kanske gjorts tidigare.

Kim Ekberg

Kommentarer