Recension - Bio
Flera år har passerat sedan radarparet Fox Mulder (David Duchovny) och Dana Scully (Gillian Anderson) löste oförklarliga och övernaturliga fall i FBI:s tjänst. Skeptikern Scully jobbar numera som barnläkare på ett katolskt sjukhus. Konspirationstroende Mulder är som vanligt, bortsett från att han dragit sig undan och odlat värsta skägget. När en FBI-agent kidnappas och den enda ledtråden som finns att tillgå är ett tvivelaktigt medium, så anser FBI att allt är glömt och förlåtet, varpå spooky Mulder kallas in igen, rekryterad av Scully. Själv är den gode doktorn trött på att jaga monster i mörkret och undviker därför utredningen, till Mulders förtret.
Förutom Mulder, Scully och en tredje karaktär som jag inte tänker avslöja, så är det bara nya ansikten i den andra X-Files-filmen. Söta Amanda Peet (mest känd för romantiska komedier) och hårdbarkade rapparen Xzibit spelar två utfyllnadskaraktärer som tar hand om den aktuella utredningen. De gör helt okej ifrån sig. Det är ju Mulder & Scully som ska stå i rampljuset, och det gör de också. Duons komplicerade relation och deras laddade dialoger fortsätter att fascinera. Två motpoler som kompletterar varandra. Och det etableras att båda vill tro, men Scully har svårare för det än Mulder. Båda saknar fortfarande sina anhöriga (Mulder försvunna systern och Scully sonen), vilket präglar deras beteende.
På ett tidigt stadium gjordes det klart att ”The X-Files – I Want to Believe” inte skulle handla om utomjordingar eller konspirationer, kanske mest för att inte skrämma bort ickefans av tv-serien. Och så är ju det temat väldigt uttjatat också. Vad bjuds vi på istället då? En experimenterande thriller i snölandskap, ungefär. Den övernaturliga kvoten kunde gärna ha höjts ett snäpp i mina ögon. Hade nog förväntat mig något mer monsteraktigt. Filmen har förvisso sina ruskiga stunder, men kunde ha varit betydligt läskigare med tanke på förutsättningarna. Det här är ju ändå "Arkiv X".
Öppningshelgen i USA var en bioflopp. Kanske beror det på att ”I Want to Believe” hamnade i skuggan av en bjässe som ”The Dark Knight”. Eller så nöjer sig inte biobesökarna med en långfilm som mest känns som ett schysst tv-avsnitt av en sedan länge begravd tv-serie. Man kan sakna ännu finurligare manusinslag och storskaligare action. Kanhända var det ett medvetet drag att göra en mer lågmäld X-Files-historia. Resultatet är hyfsat. Det är Mulder & Scully, och särskilt de utmaningar som religiösa vetenskapskvinnan Scullys ställs inför, som är den stora behållningen med den här filmen. Mest för Mulder & Scully-fansen alltså.
Ha inte så bråttom att lämna biosalongen. Efter eftertexterna följer en absurd bonusscen till havs. Troligen ett farväl till två 90-talsikoner. Och jag, jag känner mig kluven.
Kommentarer