Ett öga rött

  • Speltid (min): 90
  • Release (Blu-ray/DVD): 2007-11-28

Recension - Blu-ray/DVD

"Ett öga rött" kom ut som roman av Jonas Hassen Khemiri 2003. Hyllad för sitt galna banbrytande "blatte-språk" gav den såväl svidande kritik till integrationspolitiken, som ett hum om hur det egentligen är att vara invandrare i landet Sverige.

"Se upp för dårarna", Helena Bergströms regidebut tidigare i år, tog upp problematiken i att få ett värdigt jobb och en hög ställning om man har ett utländskt namn och brytning, något som "Ett öga rött" också gör. Men det finns många saker som skiljer de båda filmerna åt. Först och främst då: denna insider-ståndpunkt.

Här handlar det om en kille i femtonårsåldern som inte skräder orden. Som stör sig på sin pappa som huvudlöst och utan restriktioner sväljer den svenska kulturen. Han tycks bara vilja lämna det gamla ursprunget bakom sig och vill inte höra talas om rasism och olikheter. Något Halim ser som sin uppgift att förändra. I sin skrivbok skriver han ner alla planer och tankar kring hur han, Halim, ska förändra Sverige till det bättre. I början kan det vara svårt att hänga med i de nya uttrycken, men snart har man fått sig en snabbguide, och upplever liksom litteraturkritikerna 2003 en stormvind av pånyttfödelse. Kan svenska låta så här? Så underbart! Det vackra blandas med det rakt-på-sak innerliga, det hårda och obarmhärtiga; snart förmedlar Halims skrivbok en utopi av värsta fantasy-stuket!

En annan sak som skiljer filmerna åt är att denna film inte så tydligt riktar in sig på barnfamiljer. Det finns ingen publikfriande "Jalla Jalla"-överdos, ni vet sån där feelgood-klistrighet som gärna går överstyr och blir mesig, väjer för problem och ser världen i svartvitt med övertydlig Hollywood-dramatik och uppfinningsrikedom noll. Nej, här är det hårt. Sverige är "fittigt" och Halim är "värsta tankesultanen", "den nya blatten".

"Ibland, jag tycker pappa är drygare än Yes".

Halim och hans pappa flyttar från förortens himmel och helvete, till storstans trappuppgångar. Halim träffar Yasmine, "som färggladaste regnbågsfisken i förorenat hav", och glammig, ful Bollywood-estetik varvas med snygga blinkande neonskyltar och mer vågad klippteknik. Emellanåt känns det som "Bert"-filmerna. Halim är ena stunden blyg, andra stunden en hjälte i sin egen värld. Och Bengt Magnusson dyker upp likt Christer Ulfbåge gjorde, en c-kändis som förgyller vardagen och ger tro på en ljusare framtid. (Åtminstone här; kanske inte i "Bert"...)Man kastas med Halim mellan de olika sanningarna: hur ser världen egentligen ut, och varför ser den ut så? Kan man skylla allt på den av Damina fördömda "intergrationsplanen"?

En sista stor skillnad jämfört med tidigare nämnda "Se upp för dårarna" är kvaliteten. Detta är en bra film, på det stora hela. Skådespelarmässigt, bildmässigt, handlingsmässigt och manusmässigt. Rekommenderas för upplysning om hur Sverige ser ut utifrån. En familjefilm som klarar av att ses av såväl kritiska 26-åringar, som fundersamma 15-åringar. Säkerligen inte lika bra som boken (som jag genast ska sätta mig ner och läsa). Men ska vi inte en gång för alla sluta jämföra dessa medier med varandra? Det står ju trots allt "fritt från boken" i inledningstexterna...

Fyran är svag, mest till som en markering.



Lina Arvidsson

Kommentarer