Recension - Blu-ray/DVD

1992-1993 arbetade jag dryga halvåret i en videobutik, ett drömjobb för en filmnörd som undertecknad. Det faktum att jag fick låna hem vilken film som helst i butiken gratis gjorde att jag under denna tid passade på att se massor av filmer som jag aldrig hade fått för mig att hyra annars. Det var då jag upptäckte blivande favoriter som ”Deadly Game”, Ruggero Deodatos ”The Barbarians” och en liten film kallad ”Angel” samt dennas då två uppföljare (en tredje uppföljare släpptes senare).

”Angel” hade redan då åtta år på nacken och hyrdes inte ut särskilt frekvent. Jag blev dock snabbt förtjust i den och såg den flera gånger på kort tid. Sedan föll den i glömska, tills nu när den släppts på svensk DVD.

Molly är en ung skoltjej med bra betyg och ett till synes normalt liv. Men när mörkret faller byts skoluniformen ut mot utmanande kläder och högklackat och under namnet Angel går hon på Hollywood Boulevard och säljer sin kropp. Livet som prostituerad är dock ingen dans på rosor (glöm ”Pretty Woman”), speciellt inte då en seriemördare med smak för fnask härjar i området. En efter en faller Angels vänner offer för denna förövare och hon blir mer och mer osäker. Som om inte det vore nog läcker hennes hemlighet ut på skolan och Angel har snart ingenstans att ta vägen. En polis som jagar seriemördaren blir snart hennes enda hopp…

När ”Angel” släpptes 1984 smög den fram från ingenstans och blev en storsuccé. Med låg budget och nästan inga kända skådespelare lyckades den ändå dra in över 200 miljoner kronor och var tillsammans med en annan liten uppstickare, ”Terror på Elm Street”, årets största överraskningar.

Donna Wilkes spelar Molly/Angel och gör det riktigt bra. Tyvärr var hon inte med i någon av uppföljarna, det ryktas att hon snabbt blev ganska svår att jobba med. Som den obehaglige seriemördaren ser vi John Diehl, en flitig skådespelare som vi sett i otaliga filmer och TV-serier. Han gör här en utomordentlig insats som den labile Billy Boy.

Jag måste säga att det var enormt kul att få återknyta bekantskapen med Angel. Vissa scener kom jag ihåg exakt medan andra försvunnit ur hjärnan under dessa 15 år som gått. Det går inte att förneka att filmen i många avseenden har åldrats rejält (kläder, smink och musik för att ta ett par exempel) men jag tycker ändå att den i sin enkelhet fungerar fortfarande.

Fredrik Liljegren, chefredaktör