Recension - Blu-ray/DVD

Den svenska synden. En benämning som känns allmänt mossig och fånig i dagsläget men på 50-, 60- och 70-talet var det allvar. Ett fåtal svenska filmer, som kanske kändes lite utmanande och ekivoka när det begav sig, skapade detta begrepp som spred sig som en löpeld runt jorden. En av de första filmerna var Arne Mattssons ”Hon dansade en sommar” som kom 1951. Idag är det svårt att förstå varför det blev ett sådant liv om den, men när den kom var den väldigt vågad. Mattsson gick dock längre med senare filmer, t ex ”Ann & Eve – de erotiska” som kom 1970.

Vi får följa med den världsvana Ann och den betydligt yngre och oerfarna Eve på en resa till Italien och Jugoslavien. Eve är 18 år och ska snart gifta sig med sin pojkvän hemma i Sverige. Ann gör sitt bästa för att Eve ska få smaka på livets goda innan hon slår sig ner som hemmafru och det dröjer inte länge förrän den oskuldsfulla Eve testar på både manligt och kvinnligt sällskap i det sinnliga Jugoslavien… Vad Eve däremot inte vet är att Ann är på flykt, att hon har ett mord på sitt samvete…

Vilken soppa! Det är tydligt att Arne Mattsson med denna film ville utföra någon slags hämndaktion mot de recensenter som, enligt honom, gått ihop för att alltid såga hans filmer. Ann är nämligen en filmrecensent som tillsammans med andra recensenter mobbat och dödat en svensk regissör vid namn Amos Mathews (filmen är på engelska och gjord för den utländska marknaden, därav det icke så svenskklingande namnet), en illa dold omskrivning för just Arne Mattsson. Samtidigt vill han bjuda publiken på lite erotiskt drama och det vete fan om han lyckas med. Ann och Eve går visserligen omkring och visar tuttarna i tid och otid, men speciellt erotiskt blir det knappast. I ett par scener, där det antagligen förekommer sex, är bilden nämligen så oskarp och filtrerad så det är omöjligt att säga vad som händer. Jag kan bara gissa att detta är gjort för att skapa en drömlik känsla men jag blir snarare åksjuk.

Handlingen är tunn men samtidigt enormt pretentiös – ingen lyckad kombination. Skådespelarna är som en ask Matador-mix – det finns ett par godbitar men det mesta är inget att ha. Ann och Eve spelas av Gio Petré respektive Marie Liljedahl och gör knappt godkända prestationer. Bäst av alla är Heinz Hopf, som tyvärr medverkar alldeles för sparsamt i filmen.

Även om jag inte tyckte att filmen var speciellt bra var det ändå kul att äntligen fått se den. Den må ha dragit in 18 miljoner dollar i USA men en sak är klar – Arne Mattsson kunde betydligt bättre än så här.

Fredrik Liljegren, chefredaktör