Recension - Blu-ray/DVD

Sagoboken öppnas på klassiskt manér. En tecknad saga tar sin början i glada färger. Giselle är en enkel, bekymmerslös och sjungande flicka som bor i skogen. Hon är vän med en drös übergulliga djur. Dagdrömmer om en äkta kärlekskyss. Sjunger om en äkta kärlekskyss som är starkare än allt annat. Faller i armarna på den förmodade drömprinsen Edward som vill gifta sig på direkten. Detta gillar inte Edwards stereotypt elaka styvmor, drottning Narissa (Susan Sarandon). Ett giftermål skulle resultera i att Narissa får ge upp tronen. Förklädd till en tandlös gammal kvinna, ful som stryk, knuffar hon naiva Giselle ner i en magisk brunn som för henne till en annan värld. En värld där det inte finns några lyckliga slut: vår verkliga värld.

Från det att Giselle genom en kloakbrunn äntrar verkligheten är hon av kött och blod. ”Förtrollad” är alltså en blandning av tecknad film och spelfilm. Vår älskvärda och genomgoda huvudperson, som syr klänningar av gardiner och aldrig varit arg, träffar en cynisk ensamstående pappa, Robert, och hans dotter Morgan. Robert tar något motvilligt den blivande prinsessan under sina vingar till dess att hennes prins kommer och räddar henne, vilket den elaka drottningen givetvis försöker förhindra. Hon tar hjälp av en förrädisk liten man vid namn Nathaniel, som desperat försöker förgifta Giselle med röda äpplen i hopp om att vinna drottningens gunst. Sedan bjuds det på växande kärlek, roliga kulturkrockar, spontana sångnummer och magi.

Vad ska man säga? ”Förtrollad” blir jag fullkomligt… förtrollad av. Förtrollad av en tjejfilm. Att knyta ihop två vitt skilda världar utan att sticka sig på spinnrocken är ingen barnlek. Men det lyckas filmskaparna med. Charmigare film får man leta efter. Tänk romantisk komedi med musikalbegär möter Disney-klichéer i ett originellt och självdistansberikat utförande.

James ´Cyclops´ Marsden är perfekt som energisk egoprins som viftar vilt med sin värja och kallar alla för bönder. Hans puffiga axlar är inte av denna värld. Man skulle kunna säga att nykomlingen Amy Adams gör ett trovärdigt porträtt av en klämkäck låtsaskaraktär i Giselle. De kvinnliga goda karaktärerna är dessutom inte så hjälplösa när det kommer till kritan. Det känns fräscht, att man vänder på steken. Och så måste jag hylla den hjälpsamma jordekorren som far runt som ett yrväder. Gnagaren är rolig, hysteriskt rolig! Särskilt när han genom charader försöker förklara för den korkade prinsen vilka onda planer som är i görningen. Och när han fängslas i en upphängd galge som vore han Jesus på korset.

Filmen har inte en död sekund. Filmen har hjärta. Filmen hittar rätt balans på en skör lina. Jag skrattar ofta, myser åt intrigen och förundras över att den mäktigaste bioupplevelsen i helgen inte var ”Aliens vs Predator – Requiem”. Tur att man har barnasinnet i behåll.

Johan Karlsson