Recension - Blu-ray/DVD

”Trångt i kistan”: hur bra den är hör man redan på namnet, om man tänker efter lite. Alltså inte alls så bra, två av fem. Egentligen så hade det kunna ha blivit ganska så kul, grundförutsättningarna fanns där. Jag brukar ha en förkärlek till filmer som utspelar sig under någon slags festlighet, och bara skildrar de intriger som uppstår under den koncentrerade tidsrymd. Filmer som Claude Gorettas ”Bjudningen” eller Altmans ”Åh vilket bröllop” finns bland mina favoritrullar, men denna film känns bara tafflig och tarvlig i jämförelse.

Filmen handlar om en begravning där allt går snett. Många är bjudna, och alla dessa har svårt att förhålla sig till de andra. Inte bättre blir det av en utpressningsaffär, ett mord, och en mystisk burk knarkpiller som cirkulerar på bjudningen. Det hela är meningen att vara putslustigt, lättsamt och anspråkslöst, men känns bara krystat och andefattigt. Detta är en film där man förväntar sig en intrikat skriven Billy Wilder-intrig där alla pusselbitar faller samman under ett hektiskt crescendo. Detta inträffar dock aldrig, utan bara en dov avtrubbning där all eventuell potential fejdar ut i luften. Därför är filmen tämligen verkningslös, och dessutom så kan man ju av en komedi åtminstone förvänta sig att man någon gång får skratta. En komedi där man inte en enda gång skrattar är därmed ingen lyckad komedi.

Det är Frank Oz som står för regin i ”Trångt i kistan”, alltså Yoda i Star Wars. Det gör inte filmen bättre. Inte heller blir det roligare eller intressantare av att en rad kända britt-fejs figurerar i huvudrollerna. Vi känner igen dvärgen från ”Station Agent”, Spud från Trainspotting, och den där jobbiga killen med pottfrisyr som är med i alla tv-serier som någonsin producerats på de brittiska öarna. Detta är en film som annars spelar mycket på sin brittiskhet, till och med på fodralet påpekar den många gånger att den är ”väldigt brittisk”. Och det kanske den är, gröna ängar, hiskliga dialekter och gamla stenhus. Dock kan man undra lite vad detta spelar för roll, då filmen är kass.

Kim Ekberg