I think I love my wife

  • Speltid (min): 90
  • Release (Blu-ray/DVD): 2008-02-13

Recension - Blu-ray/DVD

Richard är en familjefar och strävsam affärsman. Sedan hans två praktexemplar till barn kom till världen, har han inte fått komma till hos frun. De går i familjeterapi, men som Richard säger: hon är singel och bitter – vad fan vet hon om äktenskap och stagnerat sexliv. Frun som är småskollärare rättar prov och själv kommer han hem lagom till en färdig middag, inte konstigt kanske att det amorösa äventyret inte infinner sig när barnen äntligen är ur vägen. En dag dyker den oerhört tilldragande väninnan från förr upp. Hon som drev bäste vännen till självmordsförsök. Hon försöker lämna den hårt kriminellt belastade pojkvännen och vill att Richard ska hjälpa henne. Hon kommer till kontoret, ringer och lunchar med honom frekvent, vilket leder till Richards dåliga samvete. En dag bestämmer sig Richard för att om han ändå ska ha dåligt samvete, kan han lika gärna ta av sig vigselringen för en stund och ryckas med i otrohetens frestelse.

Filmens tema förutsätter att man känner igen sig i problematiken och kan skratta åt sin egen tynande kärleksrelation. Samtidigt som jag inte alls ser det roliga utan verkligen tycker väldigt synd om Richard (Chris Rock) kan jag inte låta bli att undra om detta kanske är ett större problem i puritanernas USA där Bolibompasex är ett totalt okänt fenomen. Jag vill gärna tro att jag inte är ensam om att ha ett rikt kärleksliv trots den ganska liknande situationen i övrigt, med plikter och alla år tillsammans, där hushållsbestyr och snoriga barn säkert kan vara ett hinder för tomtebolyckan. Detta är filmens svaghet, men det finns ända en dramaturgisk spänning som har en poäng. Tyvärr innebär det att de flesta skämt faller platt och de sexanspelningar som finns är så tama att du kan se filmen med din mormor utan att det ens är besvärande för henne.

Ett annat problem med filmen är formen. Det är så hög igenkänningsfaktor att man hela tiden är säker på att man sett filmen förr (det har jag definitivt inte, även om det är en remake). Det finns inte ett enda ställe som är överraskande. Lika spännande som ett avsnitt av ”Days of our lives” och likheten till TV-serier slutar inte där, Chris Rock kör speakerröst – vilket för tankarna till hans ”Everybody hates Chris”. Till sist känns det ändå som att man haft trevligt en stund. Lite som slentriansex, det ger egentligen ingenting, men man har hellre det än inget. Höjdpunkten är när Richard får sin viagrastärkta erektion tömd på blod i en ambulans (även om det är lite konstigt och ologiskt att hans fru inte kan hjälpa honom med denna sak ens – de har ju stått i kyrkan och lovat inför gud och denna församling att de ska älska varandra i nöd och lust…). Nu när du vet, kan du egentligen strunta i att se filmen. Om du inte är gift och levt på sträckbänken, för då gillar du säkert skämten.

Mattias Svensson

Kommentarer