Recension - Bio

Slängde ett öga på Metros recension av ”WALL-E”. Tror det var den respektable C-G Karlsson som satte en sällsynt femma i betyg. Kan Pixars nya rulle verkligen vara SÅ bra? tänkte jag. Jodå, upptäckte jag, för vänner av sciencefiction och animerad mysfilm så är ”WALL-E” en riktig höjdare! Med flera olika lager av genialitet. Därmed har jag inget annat val än att dela ut full pott jag också.

Flera hundra år in i framtiden. En sista enkel sopsorteringsrobot, WALL-E, rensar det förorenade, skräpiga jordklot som mänskligheten för länge sedan övergett. Hemma i sin enkla boning samlar han på reservdelar och andra små fynd. WALL-E har dessutom ett utrotningshotat videoband som han tittar på dag ut och dag in. Det är en upprymd musikal som påminner den lilla roboten om hur trevligt det vore med lite sällskap. Han saknar en hand att hålla. (Tankarna går till den ensamme robotpojken i ”A.I.” som bara ville bli älskad.) En vacker dag landar en främmande, mer avancerad robot i en rymdraket i närheten av vår huvudperson. Hon heter EVE och letar målmedvetet efter något. Hur ska WALL-E lyckas fånga hennes uppmärksamhet?

Det känns uppfriskande med en animerad film som INTE kretsar kring talande djur. Inga snacksaliga bin, pandor eller lejon. På sin höjd blir det en stum kackerlacka – WALL-E:s ende polare. Inga kända namn gör rösterna, och det funkar fint. (Med det högklassiga undantaget av Alien-skådisen Sigourney Weaver som gör rymdskeppsdatorns röst i originalversionen.) Filmen skiljer sig också från andra kusiner genom att vara återhållsam med dialogen, speciellt inledningsvis. Det skapar en särskild stämning som rimmar väl med filmens tema.

Trots den dystopiska sopbergsvinklingen och ensamhetsproblematiken så inger ”WALL-E” aldrig en grå känsla av hopplöshet. Det finns alltid hopp, både för en liten solo robot och för det überbekväma och avskärmade människosläktet. Just skildringen av människornas situation är oerhört intressant, utan att avslöja mer än så.

Brandsläckaredansen i rymden är unik. Humorn är varm och WALL-E är helt klart den charmigaste plåtburken sedan R2-D2. Och så är filmen enormt snyggt gjord. Det här är en blivande sciencefictionklassiker som står ut ur mängden och som håller i längden. För mig är det årets första femma. Najs...

Johan Karlsson