Även änglar kan slå en rak höger

  • Svensk titel: Även änglar kan slå en rak höger
  • Originaltitel: Anche gli angeli tirano di destro
  • Speltid (min): 114
  • Release (Bio): 1975-01-13
  • Release (Blu-ray/DVD): 2008-03-26

Recension - Blu-ray/DVD

1973 gjorde regissören Enzo Barboni succé med filmen ”Även änglar äter bönor” i vilken skådespelarna Giuliano Gemma och Bud Spencer spelade en glassförsäljare respektive en brottare som misstas för gangsters. En uppföljare var oundviklig och redan året därpå släpptes ”Även änglar kan slå en rak höger”.

Giuliano Gemma är tillbaka som gangster-wannaben Sonny, men Bud Spencers brottare har bytts ut mot en irländsk präst, spelad av vår egen Ricky Bruch. Det är uppenbart att Barboni såg likheterna mellan Spencer och Bruch och tog en chansning.

Handlingen är simpel. Sonny kommer till New York och bestämmer sig för att tjäna lite pengar på beskyddarverksamhet. Han hittar ett lämpligt område och sätter igång, men det går minst sagt lite trögt. Tydligen har alla redan beskydd från en Rocky, som dock lyser med sin frånvaro. Sonny ger dock inte upp utan fortsätter att försöka pinka in sitt revir. Under tiden springer han på många nya bekantskaper, såsom den gatsmarte grabben Duke, prästen O’Flanagan och den vackra Virginia som vinner Sonnys hjärta.

Det här är en rejält fånig film. Nej nej, missförstå mig rätt nu, den är väldigt underhållande men den tar definitivt inte sig själv på allvar. Vi bjuds på brutalt överspel, inte minst från Gemma som verkar ha hur kul som helst när han struttar omkring och spelar tuff, och fightscener som påminner om the Three Stooges. Det är som sagt väldigt fånigt men samtidigt väldigt, väldigt roligt.

Ricky Bruch gör en förvånansvärt fin insats. Jag hade inte sett honom i något mer än ”Ronja Rövardotter” som i ärlighetens namn inte var mycket att hänga i granen men här blev jag glatt överraskad. Hans fader O’Flanagan är en varm och god människa, en riktig krambjörn, men tvekar inte inför att använda nävarna om så behövs.

”Även änglar kan slå en rak höger” påminner självklart en hel del om de klassiska Hill/Spencer-filmerna (Barboni ligger ju bakom flera av dem) och rekommenderas utan förbehåll till er som uppskattar dessa. Ni andra, som kanske tycker att det är löjliga filmer som bara farsan/farfar roas av, bör nog välja något annat.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer