Recension - Blu-ray/DVD

Ibland måste jag ifrågasätta min egen sinnesnärvaro, då jag skaffar mig en film som jag har dåliga föraningar om. Alltså satte jag mig framför dumburken, slog på surroundsystemet och beslöt mig för att filmen som jag kommer att se ÄR en skitfilm. Det kan inte finnas något som helst bra i en film som helt klart är en ”Jurassic Park-light-version” med taskig regissör och usla specialeffekter. Punkt & slut!

Men innan jag började min filmstund, konsulterade jag min filmbibel (en who-is-who encyklopedi) och konstaterade att regissören Michael Lantieri har varit djupt involverad i nästan alla märkvärdiga ”specialeffektsfilmer” på 90-talet. Bara för att nämna några så har han varit ansvarig för FX i bl.a. ”Indiana Jones”, ”Back to the Future”, ”Jurassic Park”, ”Flintstones”, ”Casper”, ”Mars Attacs”, ”Wild Wild West” och ”Deep Impact”. Bara för att nämna några. Då blev jag ju litet mera intresserad.
Det intresset raserades något då manusförfattaren Hans Bauers förra episka storverk var en film vid namnet ”Anaconda”, enligt min mening den sämsta djur-människa-skräckfilm genom tiderna. Undvik den till varje pris! Och skulle ny Komodo överhuvudtaget KUNNA vara en vettig film med en som Hans Bauer som manusförfattare?

Och så till filmen. Det var som jag trodde! Manuset är alldeles förbannat uselt med alla tänkbara klichéer i skräckgenren. Persongalleriet är penibelt typiskt. En traumatiserad unge, hans överbeskyddande moster, en ung snygg högutbildad brud, en manlig hjälte med dunkelt förflutet, en komisk kompis till honom samt en färgad kille som är en reko typ. Och så ärkeskurken naturligtvis, utrustad med en elak accent och ett yxhugget ansikte. Det blir en trevlig liten sport att gissa i vilken ordning personerna dör och vem som blir kvar. Lite för lätt för genrekännare, men roande.

Händelserna då? Pojkens föräldrar dör på ett mystiskt sätt, pojken blir inåtvänd. Psykiatrikern (den unga snygga kvinnan) vill föra pojken till stället där hans föräldrar försvann för att ”öppna hans minne” och gör därmed emot den överbeskyddande och ilskna mosterns vilja. Platsen befolkas av komodovaraner (stor ödla) som är på jakt efter alternativ föda, eftersom det stygga oljekompaniet förstört naturens egna tillgångar. Oljekompaniet har redan tidigare förlorat personal och anställer jägare för att utrota det utrotningshotade djuret/djuren. Varanerna går till motattack och det hela blir så korkat att filmen borde klassas som en komedi. Att Komodovaranerna är en endemisk art d.v.s. finns endast på ön Komodo och några närliggande öar i det Indonesiska området Lesser Sunda tar filmen ingen hänsyn till. Man bara råkar ha några ägg som dumpas på marken på händelsernas Smaragdö. Dock hör det till saken att varanen själv gräver ner sina ägg till ca 8-9 meter för att de skall kläckas. Att springa ifrån en Komodovaran är heller inget man gör i vanliga fall. Nåja…!

Skådespelarna är alla fullständigt värdelösa. Ingen av dem kan framställa mer än högst två miner och dialogen strömmande ur deras munnar har vi hört tusentals gånger förut. Regin är inte bättre än vad man kan se i en eftermiddagssåpa på TV:n. Musiken…ja, den finns men man får inga direkta vibbar. Ljuden på min kopia var konstigt värre. Surroundhögtalarna öste på medan centern var mer eller mindre borta. Basen var för stark och det hela blev grötigt. Jag måste dock påpeka att detta kan vara ett exemplarfel och andra kopior kan vara bättre.

Finns det nu något som är bra i filmen? Finns det något som kan få dig som filmfantast att rentav köpa den? Visst, för den som gillar hyfsade specialeffekter är filmen värd en titt. Varanerna är såväl animatroniska som digitala och även om det syns att de är ”konstgjorda” så är de stackars ödlorna ganska imponerande. För den som gillar dussinaction och skrämseleffekter så kan filmen innebära viss glädje. För den som ser Steven Seagal-typen och Brian Bosworth-typen som bra skådespelare är denna film med sina prestationer en guldgruva. Vi andra väntar på bättre tider.

Jan Ahlgren