Recension - Blu-ray/DVD

”Sleuth” heter en gammal klassisk film med Laurence Oliver och Michael Caine. Denna film är ett kammarspel där dessa tvenne storskådespelare gör upp i en hetsig munhuggningsbatalj om hedern, samvetet och den fagra mön. Varför pladdrar jag då så obefogat på om den här gamla skåpmaten frågar ni er med all rätt. Faktum är att filmen ”Skuggspel” som ni så nyfiket klickat er in på i original heter just ”Sleuth”, och är just ”Sleuth” en gång till. Fast litet annorlunda. En så kallad remake.

Den nya ”Sleuth” spelas precis som originalet till hälften av Michael Caine. Vad som gör detta till någonting lattjo, och inte bara en trött upprepning är att han i originalet spelar den yngre mannen, men här spelar den äldre. Nu är det Jude Law som har tagit över stafettpinnen, och det återstår väl att se om det 2040 kommer en ”Sleuth” där han spelar den äldre mannen mot – säg, Freddie Highmore? Den som lever får sannerligen se.

För regin står Kenneth Branagh, som för kuriositeternas skull ska sägas var den sista celebritetgästen på Bergmanveckan då Bergman fortfarande var i livet i fjol. Branagh är minst sagt på hugget just nu, bara häromsistens så regisserade han sin egen version av Mozarts ”Trollflöjten”. Bakom sig har han även en diger radda mer eller mindre teatrala verk. Därför kan man ju säga att ”Sleuth” borde passa honom som handen i handsken, vilket den också gör då den ursprungligen bygger på ett gammalt Harold Pinter-alster. Synd bara att filmen redan finns, precis som ”Trollflöjten” också gjorde.

Hur som haver så är ”Skuggspel” en mycket spännande och tät film, som faktiskt är något komprimerad gentemot sin förföljare som sträckte sig över tvåtimmarsvallen om jag inte missminner. Medan den här inte ens är nittio. Spelet är en smula stramt, teatralt, men känns ändå som en stämningshöjare och efter ett tag till och med trovärdigt. Prisas bör även fotografit, som trots den mycket sparsmakade scenografin lyckas hålla intresset för intrigen på topp. När bilder i dessa mtv-stinna dagar får ta sin tid så ska man känna sig tillfreds, och det gör jag här. Det är lite väl mycket high-tech med i filmen, vilket redan nu känns daterat, men det är något som man helt enkelt får köpa tillsammans med andra premisser som ingår i den tysta överenskommelse man ingår med Branagh då filmen börjar.

På det hela taget är ”Skuggspel” en bastant och välskapt film, som varken blir tråkig eller förutsägbar och även lyckas med konststycket att sluta innan den blir för mycket. Den lämnar inget vidare eftertryck, vilket nog inte heller varit meningen. En underhållande film är allt den är, och ibland allt man kan behöva. Som en liten godisbit att stoppa i käften för att stilla hungern för ett tag, inget som ger några bestående intryck, men ändå ger en momentan lycka. Tack, tack!

Kim Ekberg