Djävla Djur

  • Release (Blu-ray/DVD): 2008-05-21

Recension - Blu-ray/DVD

Det finns inte mycket som går upp mot gamla härliga monsterrullar, speciellt de med muterade djur i huvudrollerna. Genren finns till viss del kvar fortfarande men jag måste säga att en stor del av charmen försvunnit i samband med CGI:ns intåg. Nu släpper dock Studio S Entertainment en riktigt trevlig box innehållandes tre klassiska filmer med garanterat CGI-befriade muterade djur.

Jättehajen – Vindsurfarnas skräck (L’ ultimo squalo), Italien 1981

”Jättehajen…” väcker otroligt många minnen hos mig! Jag kommer ihåg att jag lyckades övertala farsan om att hyra den hos den lokala Konsum-butiken i början av 80-talet och oj så häftigt det var! Om jag inte minns helt galet var det innan jag såg Spielbergs ”Hajen” för första gången och jag var väldigt imponerad.

Rent storymässigt känns det mesta igen från ”Hajen” och ”Hajen 2”. En liten turistort terroriseras av en monstruös jättehaj men trots flera dödsfall vill stadens borgmästare inte gå med på att ställa in den kommande vindsurfingsregattan. Vi vet alla vad det betyder – just det, blodbad! Marinbiologen och författaren Peter Benton (en inte helt subtil koppling till Peter Benchley – marinbiolog och författaren till boken ”Hajen”), spelad av James Franciscus, tar dock hotet på största allvar och tillsammans med den gamle sjöbjörnen Quint, förlåt Hamer (Vic Morrow) beger han sig ut för att döda denna best. Vägen dit kantas av uppätna vindsurfare, båtar och helikoptrar!

”Jättehajen…” lyckades spela in ganska duktigt med pengar under de få veckor den visades på bio i USA. Spielberg var dock inte lika förtjust och tillsammans med filmbolaget Universal stämde de distributören och lyckades få filmen bannlyst. Den har fortfarande inte givits ut på någon form av media i USA och filmen får över huvud taget inte visas där. Lite småaktigt kan man tycka, speciellt med tanke på att ”Hajen” är en i alla avseenden bättre film. Regissören Enzo G. Castellari har dock siktat in sig på mindre finess och mer rakt-på-nu-kör-vi och resultatet är en rolig, blodig och fantastiskt underhållande film som jag varmt rekommenderar. Glöm de där gamla bootlegsen med japansk text som florerar på nätet, här finns en ordentlig utgåva!

Betyg: 4/5

RATS: Nattens terror (RATS: Notte di terrore), Italien 1984

Det är år 2240 och jorden är en ödslig plats. Efter ett kärnvapenkrig många år tidigare flydde de överlevande människorna ner till underjorden där de byggde upp en ny civilisation. Vissa mindre nogräknade karaktärer, bland dem ett MC-gäng, beger sig dock upp till ytan igen där de försöker överleva genom att plundra de få byggnader som finns kvar i jakten på föda. I ruinerna av en liten stad hittar de vad som först verkar vara ett paradis; massor av torrvaror samt ett forskningslabb där någon inte bara lyckats odla upp sedan länge utdöda växter och fruktträd utan även ett reningsverk för vatten.

Ni vet vad man säger om saker som verkar vara för bra för att vara sanna? Precis, och så är också fallet här. Stället kryllar nämligen av råttor, som efter kärnvapenkriget muterats till att bli mycket intelligentare och mycket mer aggressiva. Dessutom anser de att MC-gänget inkräktar på deras territorium och då finns det inte mycket annat att göra än att hugga in…

Bruno Matteis ”RATS: Nattens terror” är, i mina ögon, inte lika kul som den kunde ha varit. Jag hade personligen gillat den ännu mer om råttorna muterats till en betydligt större storlek, men man tager vad man haver. Filmen är om jag ska vara ärlig riktigt löjlig men samtidigt kan jag inte låta bli att underhållas av den taffliga dialogen, den sopiga dubbningen och hela konkarongen. Det är kul, och då kan det inte vara helt dåligt eller hur?

Betyg: 2/5

Dödens tentakler (Tentacoli), Italien 1977

Efter ”Hajen” 1975 svämmades marknaden formligen över av diverse efterapningar med stora djur. Det var fler hajar, björnar, krokodiler, apor, kanariefåglar (kanske inte) och, som i det här fallet, bläckfiskar.

I ”Dödens tentakler” har ett tunnelbygge under vattnet orsakat störningar i den nautiska floran. En bläckfisk har muterat till enorm storlek och börjar attackera människor både i vattnet och på land. Så kan man ju inte ha det! En marinbiolog (det är alltid en marinbiolog) får i uppdrag att genast söka upp och neutralisera varelsen innan den ställer till med ofog under den kommande seglingsregattan för ungdomar (det är alltid en regatta). Till sin hjälp har marinbiologen en kollega samt två dresserade späckhuggare som han tagit med sig från sin Sea World-liknande arbetsplats.

För att vara en så på pappret taskig produktion har regissören Ovidio G. Assonitis lyckats förvånansvärt bra. Bläckfisken kanske inte alltid är helt övertygande, men storyn flyter på jämnt och fint och känns faktiskt inte så fånig som jag först trodde att den skulle vara.

Skådespelarensemblen är imponerande, Bo Hopkins spelar marinbiolog, Henry Fonda spelar chefen över det företag som ligger bakom tunnelbygget och som snokande reporter ser vi ingen mindre än legendaren John Huston.

Betyg: 4/5

Vilken underbar box! Min personliga favorit är förstås ”Jättehajen…” men de andra går inte heller av för hackor. Köp den idag, ladda upp med popcorn och bered er på en jävla resa tillsammans med Djävla Djur!

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer