Mist, The

  • Svensk titel: Mist, The
  • Originaltitel: The Mist
  • Speltid (min): 127
  • Release (Bio): 2008-05-30
  • Release (Blu-ray/DVD): 2008-10-29

Recension - Blu-ray/DVD

Efter ett stort åskoväder som bland annat fällde flera stora träd på tomten – varav ett föll rätt in i huset – beger sig konstnären David Drayton in till stan för att köpa lite byggmaterial till reparationen. Med sig har han sin unga son och den vresige grannen, vars fina Mercedes blev mos under ett annat träd. Innan de åker lägger de märke till den konstiga dimman som ligger över sjön.

Inne på köpcentret råder ett smärre kaos, folk bunkrar förnödenheter ifall ovädret skulle fortsätta och ett elavbrott har medfört att all kassahantering måste skötas manuellt vilket i sig betyder att köerna bara växer och växer. Helt plötsligt rusar den i vanliga fall så behärskade Dan Miller in i butiken, panikslagen och med blodet rinnande i ansiktet. Han skriker att det finns något i dimman och att butiken måste stänga igen alla dörrar och fönster omedelbart. Chockerade ser kunderna hur dimman väller in över parkeringsplatsen samtidigt som de inte vet vad de ska tro om Millers berättelse. En ung kvinna som måste hem till barnen drabbas av lätt panik, kan ingen hjälpa henne ut till bilen? Ingen ställer upp och kvinnan går bittert själv ut på parkeringen. När hennes dödsskrik strax därpå ekar blir det fart på de resterande människorna i butiken som snabbt som attan stänger alla ingångar.

Så börjar alltså ”The Mist”, den senaste Stephen King-filmatiseringen som nyligen haft svensk biopremiär ”bara” ett halvår efter USA-premiären. Det är regissören Frank Darabont, som tidigare givit oss King-filmerna ”Nyckeln till frihet” och ”Den gröna milen” som nu beger sig in på ett lite mer typiskt Kingområde. ”The Mist” bygger på en novell från samlingen ”Den förskräckliga apan”, en novell som tillhör mina absoluta favoriter. Redan första gången jag läste den (vilket måste ha varit åtminstone 15 år sedan) tänkte jag att det skulle kunna bli en riktigt bra film av historien. Jag har sedan återkommit till denna tanke flera gånger under årens lopp, men efter ett till synes oändligt antal usla King-filmatiseringar hade jag nästan börjat önska att ingen försökte sig på att filma ”The Mist”.

Men så kommer då Frank Darabont som har ett minst sagt imponerande track record när det gäller Stephen King. Den här gången handlar det som sagt lite mer om typisk King, med monster och otäcksheter, men ändå är det människorna och deras sätt att hantera kris och panik som det läggs fokus på. Monster och specialeffekter i all ära, ”The Mist” är utan tvekan skådespelarnas film. Thomas Jane är bra i huvudrollen som den motvillige hjälten David Drayton och Nathan Gamble, som spelar sonen, lyckas med konststycket att inte driva mig till vansinne, något som de flesta barnskådespelare gör så fort de visar sig. Men den absolut bästa insatsen i filmen står definitivt Marcia Gay Harden för. Hennes tolkning av den religiösa och, ska vi säga fanatiska, Mrs Carmody är otroligt bra. Ett visst överspel kan skönjas, men det gör bara det hela så mycket bättre.

”A men vafan, vadå skådespelarnas film, jag vill se monster och blod, är det några monster och något blod?!” hör jag från er. Svar ja. Filmen bjuder på en hel del monster, allt från övervuxna insekter till pterodaktylliknande flygfän och något som mest ser ut som Cloverfieldmonstrets kusin. Varelserna är överlag välgjorda, men tyvärr finns det ett par scener som plågas av riktigt dassig CGI. Blod finns det också, hinkvis skulle jag vilja påstå, och jag får erkänna att filmen var mer grafisk än vad jag trodde att den skulle vara. Inget negativt med det, men förvånande.

Sedan har vi då slutet. Jag ska givetvis inte avslöja något, men det har ju sedan USA-premiären talats om hur chockerande slutet är. Jag är benägen att hålla med, slutet känns långt från Hollywood. Nu kan jag inte påstå att jag blev chockad då en vänlig själ tyckte att det var viktigt att avslöja det för mig i höstas efter att ha tankat hem en taskig piratversion inspelad på bio (IDIOT!) men det fungerade inte sämre för det. Ett enormt bra och vågat slut som Darabont ska ha en eloge för.

En annan vågad idé som Darabont hade var att hela filmen skulle visas i svartvitt för ökad känsla. Det var dock inget som filmbolaget vågade nappa på då de trodde att det snarare skulle hålla folk borta från biograferna. Den svartvita versionen finns iaf med på den amerikanska DVD-utgåvan och vi får väl se om den svenska utgåvan också kommer att ha med den.

Som jag tidigare nämnde är novellen”The Mist” en av mina absoluta favoriter bland Kings verk. Nu har filmen sällat sig till samma skara.

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer