Recension - Bio

Det mest välkända namnet i ”The Happenings” rollista är Mark Wahlberg. Wahlberg är en sådan skådespelare som gör ett hyfsat jobb med sitt enda ansiktsuttryck, utan att lyfta filmen i fråga ett extra snäpp. Så var det i remaken av ”Apornas planet”, och så var det också i krypskyttefilmen ”Shooter”. Han är ingen Charlton Heston helt enkelt. I katastrofthrillern ”The Happening” gör Wahlberg en av sina bättre rolltolkningar som den intelligente NO-läraren Elliot Moore, som vid ett uppskrämt och ointelligent tillfälle förhandlar med en plastblomma. Ni kommer att förstå vad jag menar när ni ser filmen.

Somliga av nordöstra USA:s invånare drabbas av ett oförklarligt fenomen som får katastrofala föjlder: Folk blir paralyserade, förlorar självbevarelsedriften och tar livet av sig på löpande band på de mest makabra sätt! Det som händer är otäckt nog, vad som gör det ännu värre är att ingen vet säkert vad som orsakar beteendet. Är det terrorister som ligger bakom? Myndigheterna som misslyckats med något experiment? Något övernaturligt?

Folk flyr vind för våg och vet inte riktigt vad de ska ta sig till. Bland dem som tar till flykten från det okända hotet finns NO-läraren Elliot, hans slutna fru Alma och Elliots arbetskamrat och dennes dotter Jess. I ett nödläge kan folk behandla varandra riktigt illa visar det sig. Rätt som det är gäller djungelns lag och de fyra huvudpersonerna ställs inför svåra prövningar när de står utan bil och utan utväg.

Regissören Shyamalan, för övrigt en av mina favoritfilmskapare, skrämmer oss stilfullt och med enkla medel, precis som i ”Signs”. Karaktärerna tillåts vara lite speciella, utan att hamna i stereotypa mallar. Herr och fru Moore har till exempel en liten fnurra på tråden i bakgrunden, men tycks ändå höra ihop. Den enda militären i filmen framställs som ganska tafatt. Och den isolerade kärringen i slutet av filmen ger mycket riktigt Exorcisten-vibbar. Dialogen är levande, genuin och tänkvärd. Filmen är dessutom stämningsfull med ängslig musik. Den målar upp en obehaglig bild av en oväntad katastrof som man bara kan vänta ut.

Helhetsintrycket är positivt, men det är det där lilla extra jag saknar. ”Signs” och ”The Village” är bättre filmer, om man nu ska jämföra päron och äpplen. Kanske saknas det en Mel Gibson eller Bryce Dallas Howard i huvudrollen? Kanske hade jag hoppats på en Shyamalan-typisk twist i slutet? Det blir tyvärr ingen sådan. Med det sagt är ”The Happening” fortfarande en tät överlevnadsfilm som presenterar ett ganska nyskapande hot. Slutbetyget får bli en stark trea.

Extra skön scen: Tanterna som stickar framför tv:n – med gasmasker på!

Ett andra utlåtande:
Då M. Night Shyamalen inte hör till skaran av mina favoritregissörer tyckte jag det skulle ge lite nyans till recensionen med ett utlåtande från ett par andra ögon. Som ni kanske redan räknat ut är jag inte överdrivet imponerad av "The Happening" utan snarare åt andra hållet - besviken.

Med relativt höga förväntingar, baserade på en bra trailer, OK rollista och en PR-kampanj som inte sparat på krutet trodde jag det skulle bli en rolig bio-upplevelse. Men icke!

Filmen som sådan är stundtals snygg, upplägget och tanken är påhittig och vissa scener får det faktiskt att krypa i kroppen. Men där tar det slut. Skådespeleriet är under all kritik och Wahlberg gör enligt mig en av sina sämre insatser. Men jag lägger inte största skulden på honom själv utan regissören Shyamalan och producenterna som verkat ha ett syfte med filmen och enbart ett. Pengar!

Det här är ett tydligt exempel på att kända namn både på skådespelarlistan och folket bakom kamran tillsammans med en PR-kampanj kan bli en penga-kossa (ett annat exempel är filmen "Cloverfield").

Mitt betyg är en svag tvåa.
Daniel Johansson

Johan Karlsson