Recension - Blu-ray/DVD

Vad ni troligtvis vet, men ine jag vet är att ”Appleseed” ursprungligen var en mycket populär sci/fi-manga av skaparen bakom ”Ghost in the Shell”. Denna franchise har sedan urartat i ett par direkt-till-video-filmer, en tv-spelserie och en cgi-animerad långfilm. Denna film med affixet EX Machina. Detta är alltså någon slags uppföljare till en film jag inte ens sett ettan av. Om jag är rätt man att recensera denna film kan det därför spekuleras i, så fans av franchisen bör ta mina spekulationer med en nypa salt. Jag har även kommit att förstå att denna film ska vara helt fristående från den första, så det är ju en tröst.

Filmen handlar om någon slags postapokalyptisk cyberpunkig framtidsutopi där en slags frihetsbevarande specialstyrka ägnar sig åt att upprätthålla lugnet på gatorna. I filmen så får vi följa denna brokiga skara, och deras bekämpning av de självklara terroristerna. ”Ständigt dessa terrorister!”, som Ture Sventon säkerligen skulle utbrustit om han vore en man av idag. Främst så får vi stifta bekantskap med en stjärtsparkande tjej och en robot med kaninöron. Det är roboten med kaninöron som de vill att man ska tycka är häftig, men av någon anledning så gör man inte det. Jag vet inte vad det kan vara.

Hela kalaset är datoranimerat med den omåttligt populära cell- shadingtekniken som ger allt en tecknad look. Även om det inte är den mest tekniskt imponerande filmen man sett, så är det hela ändå fruktansvärt snyggt med hjälp av ett drivet bildberättande och fantastisk ljussättning. Tack vare det flashiga yttre och det obefintliga inre, så kan man inte hjälpa känslan av att tro att man bevittnar en cut-scene i ett tv-spel. Ser man som jag filmen i sitt 360 så är det än mer konfunderande, allt man vill är att greppa kontrollen och spela själv. Filmen ägnar sig åt pangpang nonstop, och nästan utan att läsa på fodralet så kan man förstå att John Woo, som producerat spektaklet, har haft ett finger med i spelet. Till och med de vita duvorna finns på plats, här i en betydande roll.

Hopplöst tråkig är inte filmen, sitt monotona skjutande, hoppande och sparkande till trots. Jag hade faktiskt inte tråkigt när jag såg filmen, utan lät de oavbrutna händelserna ta med mig på en åktur. Det man kan klaga på är såklart bristen på substans. Karaktärerna känns ungefär så platta de kan bli, och även fast många av dem är androider så kan man inte låta det gå. Designen på allt i den futuristiska staden känns även hopplöst kliché. Cyberpunken borde dött i sin vagga. Storyn känns inte heller som den fräschaste, och är extremt förutsägbar. Jag hatar att i en film förstå precis vad som händer, och sedan behöva vänta i en kvart på att karaktärerna i filmen ska förstå detsamma. Så är fallet här, och det har nästan parodiska kvaliteter. I ”Scary Movie” eller ”Date Movie” eller ”Superhero Movie” eller ”Epic Movie” eller ”Disaster Movie” så hade det varit okej, men inte i en film som liksom denna utger sig för att vara seriös.

Kim Ekberg