Recension - Blu-ray/DVD

1974 hade softcorefilmen ”Emmanuelle” med holländskan Sylvia Kristel i titelrollen biopremiär runt om i världen och blev en stor succé. Inte mindre än sex officiella uppföljare gjordes, den sista så sent som 1993. Dessutom gjordes det 1994 åtta stycken TV-filmer om Emmanuelle, då med Krista Allen (”Liar, Liar”) i huvudrollen. Som alltid när ett lyckat koncept slår igenom svämmade marknaden över med kopior i slutet av 70-talet. De flesta glömdes snart bort men en har lyckats stanna kvar i folks medvetande. Året var 1975 och filmen hette ”Black Emanuelle” (”Emanuelle Nera”). I titelrollen fanns den då 25-åriga indonesiskan Laura Gemser, en underskön varelse som arbetade som modell tills hon blev ”upptäckt”.

Gemser gjorde ca 13 filmer (siffran är osäker, många av filmerna har givits ut under många olika titlar) som den frigjorda reportern Emanuelle mellan 1975 och 1983. I dessa filmer råkade hon ut för allt från vit slavhandel till kvinnofängelser och snuff-film. 1982 släppte regissören Bruno Mattei filmen ”Violence in a Women’s Prison”, också känd som ”Emanuelle Reports from a Women’s Prison” (och en handfull andra alternativa titlar).

Än en gång är det dags för den unga reportern Emanuelle att wallraffa i jakten på ett scoop. Den här gången är hon ute efter att avslöja de hemska förhållanden som råder på fängelserna, med misshandel, våldtäkter och korrupta vakter. Under pseudonymen Laura Kendall ser hon till att bli fängslad och placerad på ett av de värsta kvinnofängelserna i landet. Mycket riktigt är det ett eländigt ställe, där den grymma vaktchefen tillfredsställer sig själv med att låta sin favoritfånge Hertha våldta de nyintagna framför henne, kombinerat med att misshandla den fånge som råkar stå närmast. Emanuelle gör sig snabbt impopulär bland vakterna, och när fängelsechefen får ett meddelande från myndigheterna om att en reporter arbetar undercover på ett för dem okänt fängelse börjar hon lägga ihop ett och ett. Emanuelle är snart avslöjad, men fängelsechefen inser att hennes karriär är över om storyn kommer ut. Det finns bara ett sätt att förhindra det…

”Violence…” är en typiskt WiP-film (Women in Prison) med allt vad det innebär. Våld och sex blandas med taskig dialog och i bästa fall halvtaskiga skådespelare. I det här fallet lyfter filmen tack vare den vackra Laura Gemser i huvudrollen samt Gabriele Tinti som den manliga fången som tjänstgör som fängelseläkare. Gemser och Tinti var i verkligheten ett par under många år, och det var i samband med Tintis död 1991 som Gemser lade skådespelandet på hyllan.

Regissören Bruno Mattei var ingen finlirare, han körde på med det han trodde fungerade för tillfället. Vare sig det handlar om blod, slafs eller naket så satsade han 100%. Resultatet var varierande och det är knappast en slump att han kallades för Italiens Ed Wood pga sitt flitiga användande av arkivfoto, ”lånade” soundtracks och tafflig dialog. Han var verksam ända fram till sin död 2007 och hade då drygt 50 filmer bakom sig, representerande olika genrer såsom nunsploitation, nazisploitation, zombiefilm, western och mycket, mycket annat.

Fredrik Liljegren, chefredaktör