Recension - Blu-ray/DVD

Huvudrollen, Johnny Rico, från den första ”Starship Troopers” (1997) -filmen är tillbaka i denna tredje del av den filmatiserade versionen av bokförfattaren Robert A. Heinlein’s historia om kriget mellan människofederationen och illasinnade insekter från andra planeter. Människotrupperna lider svåra förluster och ett oväntat nederlag på en av rymdbaserna som placerats ut på insektsplaneterna, något som leder till att Rico, i egenskap av officer, ställs till svars. I en inte helt rättvis domstol döms han till döden, men räddas i sista ögonblicket då han behövs för att undsätta besättningen från en federationsfarkost som störtat ned på ett typiskt insektshärjat område. Rico får hjälp på traven i och med ett nytt stridssystem, Marauder, och behöver inte längre förlita sig till de ärtbössor som federationen tyckte var lämpligt val av vapen mot de snabba och starka insekterna…

Paul Verhoeven tog sig an den första filmen och faktiskt lyckades att göra den duglig, trots en rejält fånig story och b-skådisar. Det är lätt att tro att han även skapat den här tredje delen också i och med att den på omslaget presenteras som ” Paul Verhoeven presents Starship Troopers 3: Marauder”. När väl filmen drar igång börjar man dock ifrågasätta just hur mycket den holländske regissören verkligen haft att göra med produktionen. Det är nämligen inte särskilt likt stämningen från första filmen, och det är inte särskilt konstigt när det efter en undersökning visar sig att han inte haft något som helst att göra med denna film. Detta förklarar en hel mängd frågetecken som dök upp under filmens gång, för visst har Paul Verhoeven gjort en hel del mindre bra filmer i sin karriär, men verkligen aldrig någonsin något i närheten av vad ”Starship Troopers 3: Marauder” bjuder på…

I ett försök att fånga samma känsla och bekantskap från den första filmen så inleds ”Starship Troopers 3: Marauder” med ett antal inslag från TV-reklamer och värvningsbudskap från den militära federationen. I en av filmsnuttarna så får en person i ett labb lite grön gegga i ansiktet när han experimenterar med en av de läskiga insekterna. Redan någon minut in i filmen så är nivån definierad och blir egentligen bara sämre ju längre tiden går. Det är helt klart att filmskaparna ville ha en större dos av humor i storyn än tidigare, men det är sällan roligt när det dras ett likhetstecken mellan humor och ingredienser såsom stereotyper, blod&gegga, feminina män och hemska oneliners. Visst är det hela gjort med en viss ironi, men tanken var helt säkert inte att skapa något som faktiskt påminner en hel del om de hemska parodier (t.ex. ”Epic Movie”, ”Date Movie”, ”Not Another Teen Movie” och ”Superhero Movie”) som hemsökt filmvärlden på senare år.

Det står klart att budgeten inte är vad den skulle behövt vara för att hjälpa ett hopplöst manus att åtminstone nå en viss framgång. Effekterna är helt ohyggligt fula och skulle kanske ses som ett bra försök om de tagits fram i början på 80-talet. En enkel regel för B-filmer att slippa bli pinsamma är att inte försöka slänga sig med datoreffekter för att täcka upp brister i budgeten. Om inte fåniga effekter vore nog för att definiera filmens tillhörighet bland bottenträsket i filmhistorien så har produktionsbolaget även satsat på en närmast groteskt plastikopererad f.d. modell i en av filmens största och drivande roller…

Man kan fråga sig varför manusförfattaren till ”Starship Troopers 2: Hero of the federation” (2004), Edward Neumeier, tilläts att åter skriva historien, och dessutom få göra sin regidebut, i film tre i serien, när han antagligen starkt bidrog till att film två har ett genomsnittsbetyg på riktigt usla 3.5/10 på imdb.com. Nej, det här är verkligen en riktig skitfilm på alla sätt och ett verkligt bra tips till dig är att aldrig slösa din tid och ögon på detta talanglösa projekt. Bottenbetyget är ohotat från början till slut, men det känns ändå givet att det inte är det sista vi sett av Starship Troopers-världen…

Per Wahlgren