Recension - Blu-ray/DVD

Jaha ja... Då har jag genomlidit 97 minuter sleazig romarrulle, till bredden späckad av dåliga skådisar, nakna kroppar och kopulerande hästar. Det är utan tvekan en glamorös bisyssla man har som recensent...

Efter Tinto Brass skandalsuccé med ”Caligula” 1979 där storskådespelare som Peter O’Toole, Malcolm McDowell och Helen Mirren klipptes ihop med grova sexscener i en filmatisering av den minst sagt ökände kejsar Caligulas liv och leverne så fick regissören Bruno Mattei för sig att rida på den vågen. Sin vana trogen stal han en hel del från andra filmer och målet var att göra en ännu blodigare, våldsammare och sexigare film. Resultatet var ”Caligula & Messalina”.

Filmen handlar förstås om Caligula och hans depraverade liv som mest bestod av krig, sex med sina systrar, våldtäkter på kvinnor (och män), gladiatorspel och lite vanliga hederliga orgier i palatset. Paranoid som få tog han död på folk till höger och vänster om de så tittade snett på honom. När han möter den lika depraverade och promiskuösa Messalina, drillad i sexkonsten av sin mor, uppstår ljuv musik mellan de galna tu.

Ärligt talat så handlar inte filmen om speciellt mycket, det känns mest som en ursäkt till att visa upp olika sexakter (om än inte explicit) och gång på gång övertyga publiken om att Caligula var sjuk i huvudet. Som om vi inte visste det redan, jag menar karln gav sin häst en plats i senaten!

”Caligula & Messalina” är inte en bra film. Den känns billig och spekulativ men samtidigt blandas det med scener som känns väldigt påkostade och välgjorda. Djupare studier visar dock snart att dessa scener är stulna rakt av från andra filmer, bland annat Sergio Leones ”Kolossen på Rhodos”. Varför blir jag inte förvånad?

Fredrik Liljegren, chefredaktör