U2 3D

  • Svensk titel: U2 3D
  • Originaltitel: U2 3D
  • Speltid (min): 85
  • Release (Bio): 2008-11-28

Recension - Bio

Jag har aldrig varit ett stort fan av U2. Visst, jag har gillat mycket av det de gjort men jag har aldrig sprungit till skivbutiken för att köpa deras senaste skiva. Ärligt talat tror jag inte att jag lyssnat på en hel U2-platta sedan ”Achtung Baby”. Det var där någonstans som jag tyckte att det blev för mycket politik och världsfrälsarstämpel på Bono och underhållningsvärdet minskade. Jag tappade intresset helt enkelt.

När jag då fick en inbjudan att se konsertfilmen ”U2 3D” på nyupprustade biografen Roy i Göteborg, en av endast tre biografer i Sverige som har utrustning för att kunna visa den, tvekade jag inte en sekund. Dels för att jag har många vänner som alltid påstått att U2 ska ses live (och det här är ändå ganska nära) men framförallt för att jag var extremt nyfiken på den nya 3D-tekniken. Och jävlar i min lilla låda, vilken upplevelse!
 

 

Glöm bort alla fördomar mot sladdriga 3D-glasögon i papp och suddig, migränframkallande bild som påstås vara tredimensionell. Det här är långt ifrån TV-piraternas jullovsprogram! Glasögon kommer vi förvisso inte ifrån, men nu är de i hårdplast (och larmade, så försök inte ens ta med dem hem!) och man glömmer snart att man har dem på. Bilden är väldigt skarp och den tredimensionella känslan är total. Det låter kanske fånigt, men i början höll jag på att säga till grabben i sätet framför mig att ta ner händerna innan jag insåg att de var på duken.

Ingen konsertfilm kan ses utan att man nämner ljudkvaliteten och här finns det sannerligen inget att klaga på. Rent, fint 5.1 surroundljud som omsluter och griper tag i en i salongen. En minst lika häftig upplevelse som bilden!

 


Måste nämna lite om själva innehållet också, och inte bara presentationen. Filmen är inspelad under bandets ”Vertigo”-turné i Latinamerika 2006. Jag såg låtlistan i förväg och tänkte att det var flera låtar jag inte hört talas om men när jag väl hörde dem så kände jag igen dem. Det går inte att komma ifrån att U2 har en imponerande repertoar och de kör givetvis flera av sina största hits. När de spelar ”One”, en av ytterst få låtar som får mina ögon att tåras (en annan är Celine Dions cover på ”You Shook Me All Night Long”, men av helt andra orsaker) är upplevelsen total. Visst, det förekommer fortfarande en hel del politik, men det görs på ett sätt som är omöjligt att inte ta till sig.

U2-fans som bor i eller i närheten av Stockholm, Göteborg eller Malmö ska illa kvickt ta sig till Kvartersbion Hornstull (Rio), Roy respektive Spegeln och införskaffa biljetter till ”U2 3D”. Det gäller även för alla er andra, såvida ni inte avskyr U2 över allt annat så kan och vill jag rekommendera ett besök. Och glöm tankarna om att ni väntar och ser den hemma istället; ”U2 3D” kommer aldrig att släppas på DVD eller Blu Ray utan kommer bara att visas i det här formatet, och det under begränsad tid. Så vad väntar ni på?

Låtlista:
"Vertigo"
"Beautiful Day"
"New Year's Day"
"Sometimes You Can't Make It on Your Own"
"Love and Peace or Else"
"Sunday Bloody Sunday"
"Bullet the Blue Sky"
"Miss Sarajevo" / Reading of the Universal Declaration of Human Rights
"Pride (In the Name of Love)"
"Where the Streets Have No Name"
"One"

Extranummer:
"The Fly"
"With or Without You"

Sluttexter:
"Yahweh"

Fredrik Liljegren, chefredaktör

Kommentarer