Recension - Blu-ray/DVD
På nummer 30, Rockefellar plaza i New York ligger NBCs TV-studios och där har Tina Fey jobbat som huvudskribent åt Saturday Night Live länge. En livesänd humorshow som jag dessvärre aldrig fastnat riktigt för. Dock är det faschinerande hur man kan sända en humorshow med en stadigt växande tittarskara vecka efter vecka och göra detta med den nervkittlande egg som livesändning innebär. För något år sedan hoppade Tina av SNL för att skriva och spela huvudroll i serien ”30 ROCK” som utspelar sig i samma skyskrapa och har det mesta gemensamt med SNL. Namnet på deras show är ”The Girlie Show” och det är Jenna Maroney (Jane Krakowski från Ally McBeal) som är den stora stjärnan tills…
En dag kallas Liz (som Tinas karaktär heter) upp till chefens kontor, bara för att få veta att chefen ersatts av den aggressive alfahannen med moderskomplex Jack Donaghy (spelad av Alec Baldwin) som dessutom är chef för NBCs avdelning för microvågsprogrammering i hushållsmaskingenklaven i koncernen. Detta visar sig genom att han är mer affärsman än TV-producent, vilket är mycket frustrerande för arbetslaget av producent, skribenter och skådespelare. En dag introducerar Jack den svarte före detta filmstjärnan Tracy Jordan (spelad av Tracy Morgan) och lanserar den redan populära showen med ett nytt namn ”TGS with Tracy Jordan” till Jennas stora förskräckelse.
Det påminner mycket om ”Ally McBeal”, ”Sex and the City” och andra lite, i mina ögon, fjolliga serier designade för att passa storstadskvinnor med ålderskomplex över att de fyllt 30. Det betyder att jag har lite svårt att identifiera mig med detta fenomen. Dock har den alltigenom briljanta och mångfaldigt prisbelönta Tina Fey skrivit in lagom mycket nördfaktorer som jag tycker fungerar skapligt för att fånga även mig. Vad sägs om: många referenser till Sverige och svenska fenomen, Star Wars, en hel stab med skribentnördar och ett ständigt dåligt samvete över mat och livsföring.
Den kanske störste favoriten bland karaktärerna finner jag i den unge, ständigt överexalterade supernörden, Kenneth som är uppväxt på den amerikanska landsbygden och som dragits till NBC som alltiallo för att leva sin TV-dröm. Han spelas på ett berömvärt vis av Jack McBrayer (”Talladega Nights”) som också fick ta del av Mariah Careys hull i videon till hennes ”Touch my body” efter att hon skrattat åt karaktären i ”30 ROCK”. Förutom ett välavvägt persongalleri dyker det också upp stjärnor som Conan O’Brien i rollen som sig själva. Det som också talar för serien är att den hela tiden utmanar sig själv genom att både ligga farligt nära och ibland totalt ångvälta över den s.k. fjärde väggen (begrepp inom teatern som refererar till den distans man har till publiken för att skapa känslan av att man är en osynlig observatör, alltså: Vi vet att ni sitter där och glor men vi låtsas för er egen upplevelses skull att vi inte avlägsnat en av fyra väggar som ni kan titta in i vårt vardagsliv genom… ). Ibland fungerar det bra och ibland blir det lite krystat eftersom det samtidigt försöker vara helt crazy och fullständigt safe för den amerikanska publikens välbefinnande. Alltså den driver satiriskt med amerikansk politik och samtidsfenomen men blir aldrig riktigt bitsk tyvärr… utan stannar på en sorts feelgood, men ändå försiktigt utmanande, nivå.
Jag gillar intrigerna och alla karaktärer är mycket bra spelade, därför kommer jag sluka även säsong 2 och 3 i vanlig ordning eftersom jag är en serieholic, ändå skrattar jag inte en enda gång ordentligt under de 21 avsnitt gånger ca 20 minuter avsnitten som denna första säsong fyller. Det blir mest dra på smilbanden och lite små kluckande här och där. Lika spännande och överraskande som Kalle på julafton, men jag gillar ju det så det blir det i år igen. En slätstruken men gedigen 3:a i betyg för att det kunde vara roligare, men ändå är ett bra hantverk av de som kan jobbet bäst.
Kommentarer