Thing, The

  • Svensk titel: Thing, The
  • Originaltitel: The Thing
  • Speltid (min): 104
  • Release (Blu-ray/DVD): 1999-12-03
  • Tagline: Man is The Warmest Place to Hide.

Recension - Blu-ray/DVD

Ett rymdskepp kraschlandar på Antarktis och ligger begravt under isen i flera tusen år. En grupp amerikanska forskare hittar vraket under sent 1900-tal och bestämmer sig för att undersöka saken närmre. De hittar en utomjordisk livsform nedfrusen en bit ifrån skeppet och tar med sig den till forskningstationen.
De upptäcker för sent att varelsen fortfarande lever och besitter en egenskap som gör att den kan imitera vilken livsform som helst, däribland forskarna. Frågan uppstår naturligtvis: ”Vem är verklig och vem är inte?”, och snart börjar en kamp för överlevnad, totalt isolerade utan kontakt med omvärlden.

Som i så många andra skräckfilmer har det mesta av krutet lagts ner på specialeffekterna. Eftersom detta förmodligen är det man främst kommer att komma ihåg av denna film tänkte jag börja skriva lite om detta. Om man tittar på skräckfilmernas tidslinje och fokuserar på deras specialeffekter, kulminerar det bästa vid sent 70- och början 80-tal, helt klart. I de allra tidigaste skräckfilmerna fanns inte riktigt den teknik för att lyckas gör det tillräckligt verklighetstroget. De skräckfilmer som släpps idag genomsyras, tråkigt nog, av dataanimerade sekvenser. Det är för mig absolut inga problem att säga vilka scener som är dataanimerade eller inte, vilket förstås förstör inlevelsen i själva filmen. Tydliga exempel på detta är filmen ”alien resurrection” och en scen ur ”alien 3” (i slutet där monstrets huvud spricker upp av nerkylningen).

I motsats till detta har vi filmerna som gjordes under samma tidsperiod som ”the Thing”. Här användes skumgummi, latex, djurinälvor och mängder med fejkat slem och blod, och visar sig vara det bästa sättet att få fram bra specialeffekter. Denna film har specialeffekter i en klass för sig. Ytterst välgjorda och fantasifulla som de är, lämnar de säkert ingen oberörd.

Skådespelarinsatserna är godkända och bland rollerna ser vi bland annat Kurt Russel, som självklart spelar hjälten. En intressant sak är att vi inte ser en enda kvinna i denna film. Kan detta vara orsaken till att den inte fått mer uppmärksamhet? Skämt åsido, men visst är det originellt.

Med de fantastiska effekterna och den stämningsfulla musiken har John Carpenter har enligt min mening lyckats skapa en av de bästa skräckfilmerna genom tiderna.

Christian Bjäråker

Kommentarer