Gomorra

  • Speltid (min): 137
  • Release (Bio): 2009-01-09
  • Release (Blu-ray/DVD): 2014-12-03

Recension - Blu-ray/DVD

Robert Savianos dissektion av den Neapolitanska Maffian, "Gomorra", har lästs, älskats och rosats med symbolmättade rosor. Oavbrutet och världen över. Som sig bör med någonting så folkkärt så följer nu självklart en cineastisk adaptation i form av en film med samma namn. Regissören Matteo Garrone har kikat på Rossellinis "Befriande Eld" ett par tre gånger och skapat ett stycke modern neo-realism som varken berör eller engagerar.

Läst boken har jag inte. Jag är ingen sådan mal, utan tycker om när folk filmatiserar och matar mig med budskapet. I detta faktaspäckade och förmodligen mycket viktiga fall tror jag att jag ändå hade föredragit det skrivna ordet som min ombudsman. I filmen har Saviano och sex andra medförfattare valt att gestalta de inflytelserika ondingarna ur ett korsklippt perspektiv. Vi tar del av en handfull olika historier om människor vars liv på olika vis påverkas av Camorrans grymma värld. Som sig bör skildras historierna realistiskt och nära, från den obligatoriskt skakiga handkamerans aldrig blundande öga.

Fått förstå har jag att det är många inflytelserika människor som håller denna rulle nära sina hjärtan, exempelvis Scorsese som distribuerar filmen i staterna. Ändå kan jag inte förmå att tycka om den speciellt mycket. Jag förstår att filmen ger en nära inblick i denna skumraskiga värld, och att det för många kan vara intressant. Det går vilt till, allt är rått, osmakligt och obehagligt att bevittna. Men tyvärr så framgår inte mycket information om företeelsen vilket gör att filmen tappar i konstruktivitet. Redan innan filmen förstår jag att det finns många hemska människor där ute. Att bevittna dem ha ihjäl varandra i två timmar ger mig ingenting nämnvärt, bara en dålig känsla inombords. Tur ändå att det är varandra de dödar och inte stackars oskyldiga, kan tänkas. Men så i eftertexterna så framgår att deras smutsiga affärer visst inkluderar pöbeln. Texter som dessa anser jag vara en tafflig komplettering för det man missat att få med i själva filmen.

"Gomorra: The Movie" har liknats vid "Gudfadern" och "Maffiabröder" tack vare dess exklusiva backstage-tur genom maffiavärlden. Denna jämförelse anser jag vara både orättvis och förhastad. Vad "Gomorra" främst saknar är humanitet. För att en sådan råbarkad film ska gå att genomlida krävs någon eller något att sympatisera med, det erbjuder inte "Gomorra". Ingen av filmens många karaktärer känns ens en gnutta mänsklig. Det intressanta vore att se vad som kunde driva vanliga människor till att bli medlemmar av en brottslig rörelse. Det är enligt mig inte intressant att se några gräsliga finniga grabbar provskjuta vapen för att sedan gå till en bordell för att knulla horor. Må det vara så det går till i världen, men på film kräver jag någonting att klamra mig fast vid. Dåligt klädda är de också, våra Italienska mafiosos. Ständigt iklädda illasittande sportkläder med tillhörande badtofflor lämnar de en svettdrypande efterstank i biosalongen.

"Gomorra" är en spretig film utan handling eller framåtrörelse. Ingen av de olika historierna känns någonsin engagerande, och under nästan hela filmen väntade jag på att den skulle ta slut. Det hade både varit lärorikare och mer underhållande att Wikipedia på fenomenet än att se denna platta rulle.

Kim Ekberg

Kommentarer